Archive for the ‘Lista’ Category

Bäst 2015 – Bara Metals lista på Spotify

7 januari, 2016

 

Annonser

Bästa metalalbumen 2015 (plats 20-11) – Bara Metals årslista

13 december, 2015

2015 alltså. Fåglar sjung, grodor kväkte och på en del av årets dagar föll det regn. Och så lyssnade många av oss på metal, under detta lilla år då fåglar sjung, grodor kväkte och regn föll. Ibland.

Det här är de album jag gillat bäst under 2015, plats 20-11. Läs, lyssna och säg vad du tycker.

3540290073_photo

20. Cattle Decapitation: ”The Anthropocene Extinction”

Det här bandet blir bara bättre och bättre. Musik händelserik.

19. RAM: ”Svbversvm”

Tufft. Tuffare. RAM. Lyssna på Eyes of the Night.

18. Vattnet Viskar: ”Settler”

Snyggt omslag. Snygga låtar.

17. Firespawn: ”Shadow Realms”

Årets bästa sidoprojekt? Jo då. Lyssna här.

16. Myrkur: ”M”

Hvis du er stærk og tuf – lyssna på hela albumet här.

15. Dead in the Manger: ”Cessation”

Jag kan absolut ingenting om det här bandet. Men varje gång jag lyssnar på Cessation känner jag bara tacksamhet över att några dudes borta i USA (så mycket kan jag) vill ägna sig åt sånt här okommersiellt finlir. Och att jag nån gång borde kolla upp bandet.

14. Iron Maiden: ”The book of souls”

Årets största överraskning. Ett otroligt bra album, svårt att inte gilla, svårt att inte nynna på, och min favoritlåt är utan tvekan den här, även om den episka outrolåten också börjat spelas flitigt. Vilken comeback. För min egen del alltså, eftersom jag sedan länge slutat bry mig om bandet. Jag hade fel.

13. Outre: ”Ghost chants”

Snygga lager av musik att upptäcka hos de här polackerna.

12. Unleashed: ”Dawn of the nine”

Woha! En väl använd och nött påk som vet var den smäller som bäst. De midgårdska melodierna är strong with this one.

11. Obsequiae: ”Aria of Vernal Tombs”

Det faktum att bandet är från Sverigeättade Minnesota är en rolig grej, men än roligare är musiken från detta band som innehåller en medlem vars instrument är medeltida harpa. Pretty amazing.

För att se plats 30-21 – klicka här, eller backa några steg.

 

 

 

 

 

 

 

Bästa metalalbumen 2015 (plats 30-21) – Bara Metals årslista

9 december, 2015

2015. Du söp lite, du gnällde lite, du tyckte si eller så och du lyssnade på metal.

Det är så vi kommer att minnas det här året. Men prickade du in de allra bästa albumen? Kanske det. Eller kanske inte. Dessa är de album jag gillat mest under detta år då jag söp lite, gnällde lite och tyckte si eller så om metalåret 2015, med start från plats 30-21.

3540395486_photo

 

30. Germ Bomb: ”Under a Fading Sun”

Tufft. Attityd. Lyssna på Funeral Blues för att förstå.

29. Monolord: ”Vænir”

Lyssna på bandets bandcampsida. Och minns – ett Monolord är tyngre än fem elefanter.

28. Desolate Shrine: The Heart of the Netherworld”

Lyssna på hela albumet här.

27. Phantom Winter: ”Cvlt”

Svårt att inte fastna för. Lyssna här. Och fundera över pianot.

26. Napalm Death: ”Apex predator – Easy meat”

How the years condemn, Smash a singel digit, Metaphorically screw you. Mycket bra här!

25. Heavydeath: ”Eternal Sleepwalker”

Lyssna på bandets bandcampsida. Och läs Bara Metals intervju.

24. Marduk: ”Frontschwein”

Command!

23. Black Breath: ”Slaves Beyond Death”

Lyssna på Seed of Cain. Och missa inte solona mot slutet.

22. Xibalba: ”Tierra y libertad”

Hur skulle Suicidal Tendencies låta om de spelade hårdare? Så här.

21. Akhlys: ”The Dreaming I”

Med betoning på dröm. Den typen av svartmetall. Och så uppvaknandet när sången sätter in.

 

 

Vi måste snacka Eagles of death metal

16 november, 2015

Tio saker du måste veta om Eagles of Death metal.

Eagles_of_Death_Metal

Eagles of Death Metal hamnade i fredags i nyheterna på ett sätt inget band vill uppleva – genom en terroristattack. Bandet skapades av Jesse Hughes och Josh Homme i Kalifornien 1998. Och vill du höra hur bandet låter – gå till Spotify och lyssna på topplistan. Hyfsat mysig rock’n roll. Så alltså – här är en handfull saker du bör veta om bandet.

1. ”En hårdrockskonsert?”

Nej, Eagles of Death Metal spelar inte death metal. Bandet spelar inte ens hårdrock. När SVTs nyhetsankare spekulerar och försöker förstå vad som har hänt i Paris dyker frågan om bandet upp – en hårdrockskonsert, är det det som terroristerna vill markera mot? Men alltså, Eagles of Death Metal har lika mycket med metal att göra som Paul McCartney har med hårdrock.

2. Men death metal då?!

Enligt Wikipedia ska bandnamnet ha uppstått när Josh Homme blev introducerad till musikstilen death metal, det lär ha varit polska bandet Vader han fick lyssna på, och där och då kallat Vader för ”the eagles of death metal.” Ungefär som Elvis kallades the king of rock’n roll. Men lite mer fantasifullt.

3. Stuck in the Middle with You

Eagles of Death Metal gör på sitt första album en cover på Stealers Wheels låt Stuck in the Middle with You, men har döpt om den till Stuck in the Metal, vilket bättre passar bandets namn så klart.

Den här låten kan även höras på Netflixserien Grace and Frankie, men det är varken Eagles of Death Metals eller Stealers Wheels version.

4. Beef med Axl Rose

”Pigeons of shit metal.” Så kallade Axl Rose bandet när de spelade förband till hans version av Guns’n Roses. Axl utgick från att publiken inte gillade förbandet, och dissade dem på det sättet. Det var klurigt av honom, på många plan, eftersom duvor skiter, duvor är fåglar precis som örnar, och shit metal är ingen metalstil någon vill förknippas med. Han gav dem dessutom sparken från turnén.

5. Eagles of Death Metals svar till Axl Rose:

”At first the audience refused to welcome us to the jungle, but by the time we took our final bow, it had become paradise city. Although Axl tried to November rain on our parade, no sweet child o’ mine can derail the EODM night train. We say live and let die.”

6. Kyuss

Kyuss, skapat av Josh Homme, är ett legendariskt stoner metalband, vilket de flesta som läser Bara Metal känner till. Mustasch var till exempel sjukt inspirerade av Kyuss när bandet drog igång. Detta faktum gör att allt Josh Homme tar i får stor uppmärksamhet även från hårdrocksfans – vilket alltså bland annat syftar på Eagles of Death Metal, Them Crooked Vultures och Queens of the Stone Age.

7. Mastodon

Josh Homme har gästsjungit på Mastodons låt Colony of Birchmen. En otroligt bra låt!

8. Devil’s horn

Eagles of Death Metal har inte bara humoristiskt döpt sig efter en musikstil de inte har att göra med, utan har också adopterat ”hårdrockstecknet” eller ”devil’s horn” eller vad tecknet nu kallas: lillfinger och pekfinger upp i luften. Det har så klart att göra med samma ironi och samma humor som präglat bandet sedan dag ett.

Tecknet kan ses på omslaget till första albumet Peace, Love, Death Metal så väl som på andra och fjärde (senaste, släpptes i år) albumet. Det är humor, folks. Till en viss del en drift med metal-kulturen. Ungefär som när poprockarna Weezer döper sitt album till Death to False Metal.

9. ”They only have a wikipedia article because they were bombed in Paris.”

Så stod det på Wikipedias engelska webbsida om Eagles of Death Metal på måndag runt lunch, tre dagar efter terrorattentatet. Det är så klart fel, och något som Wikipedia snabbt åtgärdade. Bandet åker knappast till Europa och turnerar om de är okända och kassa. Tvärtom, det är bra rock’n roll. Låtar som är svåra att inte gilla är Miss Alissa, I Got a Feelin (Just Nineteen) och Speaking in Tongues.

10. Josh Homme var inte med i Paris

Eagles of Death Metal är visserligen ett duo-band officiellt, Jesse Hughes och Josh Homme, men den senare spelar egentligen sällan live med bandet. Och han var, om man ska tro Internets samlade kunskap, inte med bandet på den här Europaturnén.

He is – Varför Ghost är så bra

11 september, 2015

Det finns inget band som drar så många läsare till Bara Metal som Ghost. Allting om bandet lockar läsare. Och jag fattar varför. Tre album in i karriären fattar jag varför.

Här är elva anledningar till att Ghost befinner sig där de är just nu – på toppen och tittar ned på alla som hatar dem. Eller älskar dem.

Heis

1. Sångrösten. Tro mig. Jag vill ha sargade gutturala röster tio gånger av tio. Till och med ett popband som Futurue Islands fattar hur bra det är med growl. Men tre album in i deras karriär inser jag det är den där tunna pojkaktiga rösten som kryddar Ghost till vad det är.

Alla som har läst Bara Metal noga känner till vårt scoop att Messiah Marcolin var påtänkt som sångare. Det hade inte vart samma grej, men det visar tydligt hur Ghost tänkte innan de blev vad de blev – vi är inte ett band som growlar.

2. En lång peak. Det är sällan ett band kan hålla så hög profil i sitt låtskrivande. När förstaalbumet är otroligt bra, är det svårt att göra två otroligt bra album i följd. Nåja, Infestissumam var kanske en dipp, men ingen katastrof. Och Meliora är som de flesta säkert hört – värd alla höga betyg.

3. Crossover. Ghost gick in genom entrén med skylten ”Hårdrock” ovanför dörren. De växte sig stora där, och öppnade genvägen till rockpubliken genom att hitta en väg att ta sig dit (tänk er gärna en liten dörr här där det står ”Genväg till rock” ovanför ingången), utan att någonsin lämna hårdrocken. Deras spöke stod kvar, medan Ghost befann sig i rocklandet. Det är därför hårdrockare sitter och lyssnar på He is, en Simon och Garfunkel-låt, och tror att de fortfarande lyssnar på hårdrock.

4. Imagen och utseendet. Genom att överdriva och spegelvända den katolska kulten till sin egen framtoning har de lyckats fascinera alla som vill bli fascinerade. Jag menar, Papa Emeritus ansikte, vem kan inte älska det? Gulleskräck. Lägg därtill de filminspirerade omslagen och ämbetet av sång som går från Papa till Papa. Det är så smart.

5. Munkdräkter. I en munkdräkt kan du inte misslyckas. Klädvalet gör till och med dålig musik till lite bättre musik.

6. Respekten. När band som Down, Behemoth och Metallica och många, många fler som spelar tuffare, hårdare, ansedd metal (jo, även Metallica är ansedda trots Load-eran), hyllar bandet och vill plåtas ihop med Papa, så som Dave Grohl, då stiger publikens intresse. Då stiger vår respekt. För vad kändisar gör räknas.

7. He is – i det privata pappa. Och de flesta i min ålder som har barn känner alltid en bonding till andra som har barn. ”Aha, han bråkar också om läggtider, han tjatar också om att frukosten är färdig. Han är… one of us.”

8. Linköping. 

9. Hemligheten. Vi älskar det. Men vi tror oss också veta. Och nu är det så pass känt vem det är, att den tidning som går ut och gör nyhet på att ”Han är Papa Emeritus” utan att ha  med sig denne på tåget i en jag-kommer-ut-intervju skulle bara göra bort sig. Bra läge. För Ghost. De flesta journalister vet att outa sångaren allt för tydligt är ett socialt misstag. Jämför gärna med författaren Lars Kepler, där journalister slog knut på sig själva för att lista ut vem hen var. Förresten.

Gör er själva en tjänst och läs inte om ämnet på engelska Wikipedia. Det är. Pinsamt.

10. Det svåra i att värja sig. Jag har svårt för Ghosts kommersiella låtar. Jag tycker refrängen i Majesty är hemsk. Den är så kladdig av socker och slisk. Ändå sitter jag här och hyllar bandet med en elva punkter lång lista. Och lyssnar på albumet.

11. Pengar. Skivförsäljning. Ghost är där. He is. He really is.

Tolv sjuka album du har missat under 2015

30 augusti, 2015

Har du järnkoll?

a3573875715_10

Sommaren och semestern är min chans att ta igen och lyssna på band som jag inte hunnit sätta mig in i under våren. Ofta finns det en del sjukt bra album som bara blivit liggande, ofta hittar jag album jag helt enkelt missat när jag slipper jobba åtta timmar varje dag och istället kunna surfa runt på metalsajter.

Så därför, här är ett uppsamlingsheat, en lista på tolv sjuka band vars 2015-släpp jag inte skrivit om ännu, en del av dem fantastiskt bra som Outre, Akhlys, Devouring Star och Leviathan. Du hittar alltså inte Vattnet Viskar på listan, inte heller Pissgrave eller Cruciamentum, eftersom den här listan bara består av tips som jag missat att blogga om tidigare i år.

Läs, lyssna, klaga och kom med egna tips – här är några av de riktigt bra banden jag (och du?) missat i år.

Dead in the MangerCessation

Hemlighetsmakeri och hyschhysch, bra black metal åt det europeiska hållet och ett underligt namn som gissningsvis syftar på Jesus krubba. Eller? Ligger på skivbolaget 20 Buck Spin där även Obsequiae befinner sig.

OutreGhost Chants

Polsk black metal är fantastisk, det har Mgla bevisat, och det gör även Outre. Det här påminner om Svartidaudi när det är som bäst. För snabb kontroll av mitt påstående – gå till sjätte spåret Vengeance. Bandet söker för övrigt sångare.

LeviathanScar Sighted

Jag upptäckte Leviathan sent i livet, för några år sedan. Sånt händer. Och det här släppet missade jag. Sånt händer också. Så när jag väl fick tips om att detta är något man ska lyssna på, då var det bara att krypa till korset. Otroligt bra album som borde vara med på många av årets topp-tio-listor.

Vill du upptäcka fler aktuella onemanblackmetalband tipsar jag om Downfall of Nur från Argentina, som fullängdsdebuterade i år.

MonolordVænir

Jag vet inte varför jag missade detta. Krossande tunga riff körda i en cementblandare och insvepta i mögliga, blöta kläder från en instängd vind. Påminner som alla hör om ett annat svenskt band, Heavydeath, och om italienska Ufomammut. Vill du ha det ännu tyngre pillar du dig vidare till kanadensiska Vile Creatures debut A Steady Descent Into Soil.

UfomammutEcate

Ufomammut lyssnade jag mycket på när albumet släpptes, men jag tror inte jag skrev en enda rad om det. Bandet kommer snart till Sverige, och hade jag haft pengar i plånboken skulle det vara ett givet konsertbesök. Se Monolord för hyfsad bra beskrivning av hur de här sex låtarna mosar. Min favorit är fjärde spåret Temple.

XibalbaTierra y Libertad

Total miss från min sida, men på tips från en betydligt mer uppdaterad vän har detta ingått i sommarens och semesterns mangelarsenal. Xibalbas spanska gör att detta låter argare och aggressivare än mycket annat inom metal. Lyssna på Guerilla – den ger dig garanterat blåmärken.

Devouring Star Through Lung and Heart

Wow. Underbar murky metal från Finland som Bara Metal uppmärksammade redan på demostadiet under 2014. Outrot i låtexemplet ovanför kan få vilken ung metalmusiker som helst att sluta spela. Kan inte bli mer perfektion. Borde komma högt upp på topplistorna när året summeras.

Imperial TriumphantAbyssal Gods

Imperial Triumphant visar hur stort och brett utbud av black metal det finns i staden New York. Inte särskilt lättlyssnat.

Death KarmaThe History of Death & Burial Rituals Part 1

Omedelbart när jag hörde det här bandet tänkte jag på Cult of Fire. Eller var det ursprungslandet som avslöjade var bandmedlemmarna i vanliga fall höll till? Skit samma. Detta är bra, och konceptet är till och med allmänbildande: Varje sång representerar en typ av ceremoni som har med död eller begravning att göra. Välj Tjeckien för enkel match, Mexiko för utmaning.

Lightning BoltFantasy Empire

Lightning Bolt spelar anarkistisk noise rock och får därför inte vara med i bandregistret på metal-archives.com, men här på Bara Metal är vi generösa. Det är inte min favorit under 2015, men musiken är härlig att rensa öronen med. Att det där till är ett av få band som är bisarra gör inte saken sämre. Gillar du detta ska du så klart även lyssna på besläktade crazy-duon Gnarwhal.

AkhlysThe Dreaming I

Naas Alcameth från Nightbringer står för musiken på Akhlys debutalbum. Drömsk black metal som är perfekt soundtrack till att typ falla från himlen till jorden.

WiegedoodDe Doden Hebben Het Goed

På tips från ytterligare en vän, ytterligare mer insatt än vad jag är. Black metal från blackaste Belgien. Vidvinklad majestätisk metal, vår tids marschmusik. Ni som vet vad namnet eller albumtiteln betyder – berätta!

En newbies tankar efter en Swans-konsert

20 maj, 2015

Kapellmästaren.

20150512_221326

För första gången i mitt liv har jag sett Swans live. Det var förra veckan. I Malmö. På Babel. Jag visste att bandets musik är enormt uppskattad av många metalfans, de som gillar mer extrem form av ljudväggar, och tänkte att detta skulle vara ett snabbt och skoningslöst sätt för mig att att sätta mig in i musiken, eftersom jag inte har hunnit/prioriterat det tidigare.

Det var en konsert jag sent kommer att glömma. Inte för musiken, den var okej men inte min grej denna kväll, utan för vad jag såg. Stämningen i bandet.

Så här är sju snabba reflexioner under, och efter, Swans spelning i Malmö. Från en newbie som mig. Ta det för vad det är.

1. Basisten ser störtskön ut!

2. Men varför är han vänd mot sångaren/gitarristen hela tiden? Tittar på honom som en storögd hund som vill ha uppskattning. Ingen kontakt med publiken alls? Och gitarristen bakom honom tittar också mest ditåt? Och ju mer jag tänker på det, alla i bandet är vända mot sångaren/gitarristen, inklusive han som spelar lap steel guitar. Eh…?

3. Fick… fick percussionisten… fick han precis en reprimand av sångaren/gitarristen?! Han spelade fel på nåt järnrör (?) och fick sig klart och tydligt en tillsägelse. Inför öppen ridå bara så där?!

4. Aha. Sångaren/gitarristen [ja, nu har väl de flesta fattat att det är Michael Gira jag syftar på] är bandledare, gruppdiktator, kapellmästare och visionär i ett. Detta är hans livsverk vi ser. Och alla musiker spelar efter hans pipa.

5. Michael Giras blick är tom och iskall. Men hela hans uppenbarelse och hur han styr musiken med en järnhand är oerhört fascinerande.

6. Konserten är över, och basisten verkar be om ursäkt till Michael Gira över att han spelade fel i slutet, men verkar också skylla på förstärkaren som ryker eftersom han pekar på den flera gånger. Som om ”jag spelade fel, men jag hade ögonen på den där stärkaren som det ryker ur. Ser du? Den där framme? Det var därför. Okej? Det är väl ändå okej?”

7. Jag måste lyssna mer på Swans. Och fundera över vad jag egentligen har upplevt.

20150512_213710

Heavydeath kommenterar listplaceringen över hopplösa namn

29 april, 2015

Förra veckan skrev Bara Metal en lista över hopplösa bandnamn. Bland dem fanns några svenska band så som Heavydeath, Engel och Nine. Ett av dem var coolt nog att höra av sig:

haha kul att vi är med på listan! Vi är fullt medvetna om det ”primitiva” namnet. Men på något sätt passar det musiken. Det är ju fan nästan omöjligt att komma på ett nytt bra bandnamn. Vägra heta bandnamn som är som en hel mening. Men smakar man på namnet några gånger och kanske tar en öl samtidigt så det ju ganska hårt trots allt hehe.

Det är så klart Heavydeath som tog bladet från munnen. I ärlighetens namn så kanske bandet inte skulle ha varit med på listan, eftersom det finns värre namn som inte alls dök upp på listan, så som Philm. Jag menar – Philm? Det är fruktansvärt hopplöst.

Topplistan: Tio hopplösa bandnamn inom metal

23 april, 2015

10. Heavydeath

Alltså. Jag som nyss intervjuade bandet och inte ställde en enda fråga om namnet. Fegade jag ur? Eller struntar jag i svaret? Eller vill jag inte trötta ut bandet med samma fråga som alla andra ställer? Oavsett – det är ett knepigt namn att älska eftersom det är väldigt meta: heavy metal och death metal i ett.

Däremot är musiken fantastisk. Så ta chansen att lyssna på Heavydeath när den dyker upp. Typ ikväll.

9. Nine

Kort men inte gott. Urbota tråkigt, och ett namn som bara en numerolog kan uppskatta och vissla gillande till. Lägg däremot till […] Inch Nails och du har ett otroligt bra namn: lite religiöst, lite hotfullt, lite järnaffär. Motsatsen till Nine.

8. Eyehategod

Jag är tveksam. Eye istället för I? Jag fattar inte poängen. Jaghatargud? Jag fattar inte poängen, när allt idiotiskt som skapas på denna jord skapas av människor. Skriva ihop orden till ett ord? Jag fattar inte poängen.

7. Örth

Heter numer lyckligtvis Arvas. Örth kände jag inte till förrän Metallbibliotekarien skrev om bandet på sin blogg. Jag citerar: ”Först (mellan -93 och -99) hette de ÖRTH men kom på den briljanta idén att byta bandnamn då den nya konstellationen kom igång strax efter millennieskiftet. Tur det tycker jag, inget ont om örter men alltså…”

Över huvud taget är bokstaven ”Ö” svår. Umlaut är metal (mest) för de utanför Skandinavien. Men här hos oss – not so much. Namn som Lödöse och Möckeln och Mjörn har ett skimmer av något annat som är långt ifrån distade gitarrer och stenhård sång som ett metalband ska representera.

6. Slice the Cake 

Verb the susbstantiv var inne ett tag. Fast bara för att något är trendigt måste man inte hänga på trenden. Och bara för att man vill göra en poäng av att man är independent och kan ha humor behöver man inte göra det. Ett annat humorband, vars namn skulle sprängt den här listan egentligen och därför diskvalificeras, är We Butter our Bread with Butter. Så kul. Ungefär lika kul som att döpa sin barn till Dettaärmittbarn

5. Engel

På åttiotalet spelade Niklas Engelin i Rising. Det är ett bra bandnamn. Samtidigt fanns det massa amerikanska band som döpte sig efter någon i bandets efternamn: Van Halen, Dokken, Bon Jovi och Keel. Det känns egocentriskt.

Engel känns just egocentriskt och dessutom, bara ordet Angel i sig – som Engel gissningsvis anspelar på – är ett tämligen vagt namnval.

4. Eximperituserqethhzebibšiptugakkathšulweliarzaxułum

It goes without saying – skulle jag kunna säga. Men nu är det så att loggan är superfin. Och vem vet – kanske detta är en tyst (men lång) protest om att namn är oviktigt. I så fall missar protesten målet. Prince gjorde det bättre.

3. Tröjan

Umlaut is da shit. Unitl umlaut changes the name from Trojan till Tröjan.

2. The Devil Wears Prada

Urdålig film. Den som döper sitt namn till detta måste hata sig själv. Och sin musik.

1. Edguy

Jag avskyr detta namn. Det låter bara töntigt, och lär härstamma från ett smeknamn på bandmedlemmarnas matematiklärare. Ett tag trodde jag att det var ett franskt efternamn, typ ”Iddgii” och det hade visserligen varit lamt men ändå bättre än Ed-Guy.

”Dessa saker är jag livrädd för!” – en elitist bekänner

18 januari, 2015

Ni vet hur det är. Du går och oroar dig natt och dag för saker du inte vill ska hända. Jag med. Följande saker är jag livrädd för:

5. Metaleliten dyker upp i Melodifestivalen

Analys: Joacim Cans, Dead by April och sångerskan i Amaranthe. Vem bryr sig? Men den dagen Watain tar sin nästa ballad till SVT, eller alla dessa band som spelar 80-talsretro upptäcker att Melodifestivalen är ett bra fönster för ny publik – Huga! [ryser] Så smutsigt!

4. Rydell & Quick spelar Entombeds Wolverine Blues från början till slut

Rydell

Analys: Det finns inget band som skrämmer mig mer än Rydell & Quick. Jag kryper ihop i ett litet hörn varje gång namnet nämns. Hans tro-sig-vara-metal-i-ett-dansband och hennes solariumfärg. The horror! Och eftersom bandet redan har tafsat på Metallica, och tiden gör all hård musik mjuk, är risken sjukt stor att Rydell & Quick upptäcker det svängiga i den svenska death metal-floran: ”Sälen vecka fyra – detta är Eyemaster!”

3. Marduk ger ut mörkt julöl ihop med Brands for fans, döper det till Kriegs-must

Analys: Vissa band måste stå på barrikaderna. Vissa band får inte ge vika för kommersialismen och de snabba pengarna. Jag kan se Nifelheim ge ut öl, de har redan gjort tv-reklam. Jag kan se Shining ge ut öl för att äckla såna hårdnackade idealiset-surgubbar som mig. För att hata sig själva. Men Marduk? Julöl? Nej, det får inte hända.

2. Papa Emeritus intervjuas i TV4s insuttna morgonsoffa av Peter Jihde

Analys: Papa Emeritus III kommer in i studio. Sätter sig i soffan.

– Välkommen pappa Emeritus III. Hur är läget?

– Good. Fine.

– När du står på scenen – hur känns det?

– Good. Fine.

– Ikväll spelar svenska landslaget mot Tyskland. Hur tror du det går?

1. Irkallian Oracle visar sig vara Hammerfall

Irkall

Analys: Detta var en teori som jag och min metal-kollega skojade om under en lunch hemma. Vi skrattade med bakåtböjda nackar. Plötsligt blev det dödstyst i rummet, skrattet fastnade i halsen och vi stirrade tomt ut i luften. Jag kunde se i min kollegas ögon, och han i mina, hur rädslan svepte in över oss: ”Tänk om… alltså… om det är…”

Bubblare: Lars Vilks anlitas för att designa Sabatons nästa scenbygge

Av: Torbjörn Hallgren