Idag är det 45 år sedan Black Sabbath släppte sitt debutalbum. Det släpptes exakt på detta datum, vilket även då var en fredag. Fredag den 13:e alltså. Om jag minns rätt så var det bandets manager som tyckte otursdagen var perfekt för marknadsföringen.
Det är ett album som alla metalskallar måste ha hört hundra gånger, dess påverkan på all form av metal som följde de 45 år efter släppet går inte nog att understryka. Läs gärna Bara Metals korta grej om albumets omslag här.
För bakgrunden till hur denna intervju blev till, klicka här och läs. Eller inte. Huvudsaken är, det började med en fråga om munkkläder och slutade i unika Messiah- och Ghost-anekdoter, båtrep, Gud, alkohol och nötcreme. Och en viktig yxa.
Det är en otrolig intervju, den första han gjort på nästan ett decennium, eftersom Messiah bjuder på sig själv: ”Jag brukar inte ställa upp på intervjuer, men jag gör ett undantag.” Se till att du har ett gott ryggstöd, och hugg in:
British Amulet is about to release its debut on Century Media, logically called The First, with a great in-touch-with-history cover.
This is not by chance, metal history and heritage happen to be vital for the band. Exclusively for the blog Bara Metal, the drummer of Amulet Dave Sherwood On Drums has chosen some of his favourite metal releases of the 80’s and added his motivations for each of them. In his own words: ”I hope there are some bands in the list you have not heard before as discovering new music is the best thing in the world.”
Take heed, you intelligent readers – the list is full of great old school heavy metal to discover: 13 years old singers, the weakest work of Heavy Load and drunk as fuck singalong chorus are guaranteed.
This is part 1 of the list, called The best 7’’ of Dave Sherwood On Drums from Amulet. Want to read part 2? You find it here!
Det är inte bara gulligt och tufft. Det är också finurligt. När banden som gör comeback tänker i koncept och historia och omslag, då blir det aldrig fel. Thrasharna Forbidden gjorde det för fyra år sedan, när deras album Omega Wave (2010) anspelade på deras debut Forbidden Evil (1988):
NU:
DÅ:
Senaste band att ta upp sin historia i sitt comebackalbum är Floridadödsarna Massacre, som precis har släppt albumet Back from Beyond (2014). På nittiotalet släppte bandet sina fram tills idag enda två fullängdare, och debuten hette då From Beyond (1991), som hade ett tämligen gräsligt pastellfärgat omslag med något som ser ut som Jim Carreys Grinchen i förgrunden, på väg att sugas in i ett anus.
Här snackar vi alltså både titel och omslag som går hand i hand med historien. Budskapet är glasklart: ”Vi låter likadant som när det begav sig. Fast tuffare.”
Den schweiziska konstnären H.G. Giger är död. Inom metalsvängen är han mest känd för två saker: Korns mikrofonstativ och Celtic Frosts albumomslag till To Mega Therion (1985).
Jag skulle gissa att åtskilliga band försökte anlita honom på grund av To Mega Therion (och kanske på grund av hans insatser i filmen Aliens). Jag vågar även gissa att många metalskallar besökte hans museum i byn Gruyeres. Jag är själv en av de senare, men museet lyckades vara stängt på söndagar, i alla fall den söndagen som jag var i Gruyeres – fick dock besöka en av osttillverkarna.
Fler metalband som fått Gigers signatur på sitt omslag är bland andra Carcass, Danzig och Atrocity.
Idag har Elizabeth Bathory namnsdag – hårdrockens viktigaste musa. Jag noterar det genom att se filmen Countess Dracula (Hammers bästa film?), och genom att publicera favorit i repris: Bara Metals tidslinje över Elizabeth Bathory i hårdrockens tolkning. Tidslinjen har fått en uppdaterad version.
Missa inte intervjun med Cronos, där han berättar hur allt en gång startade – Venom var det första metalbandet som skrev om blodsgrevinnan. Det är förresten drygt exakt trettio år sedan Venom gav ut sin låt – ytterligare en anledning till att uppmärksamma denna enligt sägnen grymma kvinna.
2009 – Immolith släpper EPn Hymns to the Countess och sätter Elizabeth Bathory på omslaget.
2009 – Slayer hänger på trenden och ger ut låten Beauty Through Order på albumet World Painted Blood
2010 – Ghosts debutalbum innehåller låten Elizabeth, 28 år efter att Venom satte agendan
2012 –Opera Diabolicus släpper temaalbumet 1614, årtalet då Elizabeth Bathory dog.
Cronos: ”Jag fick kännedom om grevinnan när jag var i mitt lokala bibliotek nån gång på sjuttiotalet, många år innan jag skrev låten. Jag brukade gräva mig igenom psykologihyllorna och gillade att läsa om sakker som berörde det ockulta… LÄS MER HÄR”
Mitt polska favoritband som tonåring. Ja, egentligen det enda jag kände till. Lyssnade på det varje kväll i några månader för att komma i stämning, jag älskar fortfarande den bunkerkänsla som sång och hela produktion har färgats av. KAT, har jag fått lära mig i efterhand, betyder bödel, och polska Wikipedia bjuder på öststatliga bilder på ämnet.
Albumets bästa låt, vars ord i refrängen förföljt mig i tjugo år, är ett måste för alla metalskallar. Den och Mag Sex är de enda titlar jag minns. Polska är ett svårt språk för en utböling.
Efter att ha läst W.A.S.P.-biografinSting in the Tale fick jag lära mig att min gamla favoritlåt Cries in the Night (från andra albumet Last Command) hade ett förstadie i Mr. Cool.
När jag undersökte saken via Youtube visar det sig att den senare är en bättre låt! Enligt boken tycker till och med Blackie Lawless det själv, men det får man ta med en nypa salt eftersom det är andrahandsuppgifter.
Den här frågan ställde jag i samband med att jag intervjuade King Diamond inför Sweden Rock. Den intervjun hittar ni här. Idag för 26 år sedan dog Cliff Burton.
I want to ask you about Cliff Burton – you were a great friend with Metallica back then, as you are today of course. Do you remember that day, the day he died?
– I was in Copenhagen. And they were on their way to Copenhagen. I was called up by the promoter, Erik Thomsen, he is not with us any more, he was the biggest promoter in Denmark. He was mr Rock’n Roll. I knew him so well, he did all our concerts back then. He is one of the big heroes. And he was the one that called me: he said he had some bad news, I think he went to the hospital to find out more about it. I remember thinking it can’t be. It can’t be. It had to sink in. It is one of those things that you can’t think is possible.
…and then you played with Metallica in Gothenburg in 1987, I think it was in february?
– Yes. But the first time we met was in San Francisco. We were playing there with Mercyful Fate. ”There is a danish drummer here to see you – Lars Ulrich.” We said ”Who?” ”Lars, he is the son of the professional tennis player Torben Ulrich.” ”Oh! Torben Ulrich?! Send him in, send him in!” Ha ha! Now, it is the other way around.
Heter ett band Hetfield & Hetfield så kan jag inte låta bli att undra – är det en koppling till Metallica? Så jag skickade frågan till bandet (som för övrigt är goda vänner med Vattnet Viskar). Caseys [gitarr] svar:
– Jag bodde i Seattle, och skickade demos till Brett, vår trummis, som bodde i Massachusetts. Vi visste att när jag väl flyttade hem igen, så skulle vi starta ett band ihop, och vi letade båda efter nya gitarrer. Båda två ville ha Gibson Explorer i den klassiskt vita finishen, den som Hetfield hade 1987. Vi skojade om att vi bägge två ville vara Hetfield, och kom överens om att båda kunde vara det. Alltså – Hetfield & Hetfield var fött.
– Märk väl, än idag har ingen av oss någonsin ägt en Gibson Explorer. Men det var så det gick till när vi fick namnet. Det är mer ironi än en hyllning det legendariska bandet, och förhoppningsvis så skickas facklan vidare från de äldre banden till den nya generation band som alla kämpar för att få göra vad de älskar att göra. Det är så jag tolkar vårt namn idag. Sen får andra tolka det hur de vill.