Ghost nya album låt för låt – Al Fakir och Pontare tillför ingenting

För många fillers. För mycket musiker-musik.

Vilka låtar han har skrivit genom tiderna för Ghost, Tobias Forge! Sveriges bästa låtskrivare efter Max Martin? Kanske det. Men är han och Ghost lika bra idag, 2022, när han släpper sin femte fullängdare? Här är en genomgång av albumet, låt för låt:

Imperium – Fint. Platsar som intro på Iron Maidens Somewhere in Time-album (that is a good thing).

Kaisarion – Upptempo med en snygg, underlig refräng som bygger på mystiken man vill få när man lyssnar på Ghost. Bra låt, i samarbete med Kents Jocke Berg.

SpillwaysMoney Money Money-intro som leder vidare till något man har hört förut, och slutligen kan sammanfattas med Lordi – en typisk Lordi-låt. Detta är första låten på albumet med Vincent Pontare och Salem Al Fakir som med-kompositörer, och det lovar tyvärr inte gott – kanske är Kristian Luuk och Fredrik Lindström dåliga som referenser när man letar efter låtskrivare till Ghost?

Call Me Little Sunshine – Fantastik! Albumets bästa låt.

Hunter’s Moon – Härlig. Bra låt.

Watcher in the Sky – Filler in the Sky om du frågar mig. Ytterligare en Pontare/Al Fakir-låt. Tröttnar efter halva hur jag än anstränger mig. Skip.

Dominion – Någon har varit på horn-konsert, och kommit hem med en platt idé: ”Det skulle framstå som lite udda och galet. Vi kör på det!”

Twenties – Typisk musiker-musik där musiker försöker göra ett hårdrocksriff. Resten, inklusive refrängen, Marilyn Manson.

Darkness at the Heart of my Love – Fingerknäppningar i takt med musiken, du har hört det hos Celine Dion, The Jonas Brothers och The Monkees. Tråkig låt. Spår 6-9 är också samarbeten med Pontare/Al Fakir vilket tyvärr inte fungerar så bra. Detta låter mer som en låt en musiker älskar att spela, än som en låt andra människor ska älska att lyssna på.

Griftwood – Det bästa Van Halen-inspirerade riff som någonsin har gjorts är skapat av Sumerlands, men Ghost gör ett fint försök – på en annars sömnig låt. ”I’m your Rock Baby.” Jag ryser, av fel anledning. Detta är tråkigt och fantasilöst och tyvärr även rent ut sagt dåligt. Filler. Skip.

Bite of Passage – Fint ambient introriff till avslutande låten.

Respite on the Spitalfields – Den Episka. En hyfsat okej låt ihop med Jocke Berg. Låten flörtar med Helmet i första versraden, låter Whitesnake i mellanspelet (ni vet, mellanspelet i Still of the Night), låter utsträckta armar resten av låten, en sommaräng, ensam, armarna ut. Ut. Ut. Långt ut. Tar emot solens ljus. Böjer nacken bakåt. Det börjar regna, låten ebbar ut. Armarna. Ut. Ut. Albumet slut. Snyggt outro! Respite… kommer säkerligen växa efter flera lyssningar. Bra låt!

…och så kan man tillägga att Enter Sandman-versionen tyvärr är dötråkig, även om syftet är gott.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: