Här är Mustaschs elva bästa låtar

Det var bättre förr.

Okej. Mustaschs låt i Melodifestivalen var inte mycket att hänga i julgranen, men vi vet alla att bandet kan bättre – och att gitarrljudet kan bli mycket mörkare och styggare.

Tyvärr har Mustasch varit fast en längre tid i att försöka kopiera sina bästa låtar men ändå förnya sig. Ett grepp som inte har fungerat. Men en gång i tiden, långt innan Änglahund, var bandet fantastiskt bra. Här är Mustaschs tio bästa låtar.

1. Dogwash

Inget snack om saken. Bättre än så här blir det inte. Strömlinjeformade riff utan några som helst onödigheter. 

2. Haunted by Myself

Precis som med Dogwash. På albumet Powerhouse var Mustasch som bäst. Mörka hoodie-riff med elaka bends och tuggiga trummor. 

3. I Hunt Alone

Tänk att den här låten är med redan på första albumet, då Mustasch fortfarande var en produkt av ett gäng killar som såg upp till Kyuss. En fantastisk låt som kommer när utomhusspelningen lider mot sitt slut. Regnet har börjat falla och mörkret tar plats på stadsfestivalen. Vad finns då kvar. Jo, detta fantastiska versriff. 

4. Black City

Idén med Mustasch är att bygga allt runt ett tufft riff, Ralf fantastiska sångröst och gärna en text som ruffig självdekadens. Och det är väl i princip vad som helt och hållet utgör den här låten? Perfektion. 

5. Double Nature

Detta var låten som gjorde Mustasch folkliga. Så där Sweden Rock-stora. Fullt förståeligt, eftersom den följer samma idé som Mustasch hade utvecklats till när bandet väl släppt sin beundran till Kyuss helt och hållet och blivit mer hårdrock: riff, Ralf och rufftext.

6. Bring Me Everyone

Från samma album som Double Nature. Men till skillnad mot låtarna från 1-5 – som är riff- och versbaserade – så är det här refrängen som lyfter låten. 

7. Fredrika

Mustaschs bästa Black Sabbath-hyllning. 

8. I’m Alright

Kiss a la 1976. Svårt att inte gilla.

9. Accident Black Spot

På albumet Powerhouse gick allting rätt. 

10. I Lied

På albumet Powerhouse gick allting rätt. Även balladerna. 

11. Heresy Blasphemy

Ett sista rama-dama-dam-riff och en sista låt i sann Mustasch-anda, där Ralf emellanåt låter som Danzig och Jim Morrison.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: