De bästa metalalbumen 2020 (1-10) Bara Metals årslista – Topp Tio

Du befinner dig på en öde ö. Hungrig, utsvulten, kall. En stor kartong flyter i land. Du öppnar den, och se! Den är tom.

Ja, ungefär så var året 2020.

Men det är ju inte riktigt sant. Här är Bara Metals bästa album för 2020, plats 1-10.

10. Malokarpatan – Krupinské Ohne

Slovakerna släppte ett betydligt knepigare album än det tydliga och jäman Nordkarpatenland som slog till i mitten på allt det slog till på. Men Krupinské Ohne, fem låtar på sammanlagt 48 minuter, har också sina stunder, och det finns mycket att upptäcka här för den som gillar en mosaik av östeuropeisk heavy metal.

9. Dumal – The Confessor

Pennsylvania-baserade Dumal, vars namn kommer från Baudelaires bok Fleurs du Mal, spelar driven black metal filtrerad genom kyrkogårdsmull. Detta är bandets andra fullängdare. Bästa låten: Amalgamation: Time, Space, and Circumstances

8. Regarde Les Hommes Tomber – Ascension

Definitionen på ordet ”händelserik”? Jo, något som är rikt på (intressanta eller anmärknings­värda) händelser. Det stämmer in på alla album på den här listan, och inte minst på franska Regarde Les Hommes Tomber. Dels för att fransmännen utnyttjar gitarrens alla möjligheter, dels för sångarens breda register. Allt det där färgar albumet Ascension till vad det är.

7. Afsky – Ofte jeg Drømmer mig Død

Var kom detta ifrån? Jag hade aldrig hört talas om danske Ole Pedersen Luk och hans projekt Afsky innan OJDMD släpptes. Jag hade dålig koll visade det sig, Ole är medlem i Solbrud som också tillhör eliten i Danmark. Inte så konstigt då, att detta är så bra. Avskalat och rått, lika kallt som blöta nakna lövträd en höstkväll. En black metal hämtad från en skandinavisk dåtid. Texterna är hämtade från dansk historia och lyrik, bland annat HC Andersen. Bästa låten: Stemninger.

6. Sweven – The Eternal Resonance

Fortsättningen på Morbus Chron dök äntligen upp, och det med besked. Det här albumet är otroligt bra, säreget och packat med musik som du kan lyssna på om och om igen. The Eternal Resonance är förmodligen det mest kompletta album på den här listan, det är som en enda lång stam där låtarna på sin höjd utgör grenar på denna stam. Ett makalöst flyt. Men så höll Robert Andersson också på att bli galen på kuppen. Läs intervjun med honom här

5. Esoctrilihum – Eternity of Shaog

Det är otroligt att ett enmansband som har släppt fem fullängdare sedan 2017 lyckas skapa ett så här fängslande album, med så mycket gitarr, ljud och udda finesser att lyssna på. Men detta enmansband från Frankrike är tydligen inte som alla andra. Detta är en feberdröm i musik. Bästa låten: Thritönh. Underligaste låten: Aylowenn Aela. Alltså, det fiolgnaget? Hur kan man komma på nåt sånt? Och hur kan man se att det passar in perfekt till metal? 

4. Necrot – Mortal

Necrot är ett sånt där band som trots speeden inte för den sakens skull skalar bort tyngd eller rifferi. Det som för andra band skulle vara ett lyckat breakdown är högsta växel för Necrot. Högklassig death metal som jag hoppas kommer till Sverige så fort pandemin är över, för det här måste man se och höra live. Så många bra låtar. Läs Bara Metals intervjun med Necrot här.

3. Ulcerate – Stare into Death and Be Still

Så sjukt tajt och så löjligt mycket som händer i ljudbilden, och en trummis som gör det där extra att arbetsgivaren plitar ned ”stort engagemang” inför lönesamtalet. Ulcerate har lyckats koncentrera sin musik och gett den så mycket skärpa och tydlighet att även de som inte stod ut med dissonansen på tidigare album nu måste förstå vad bandet skapar, och hur bra bandet gör det. Stare into Death and Be Still och The Lifeless Advance är årets bästa inledande spår på ett album 2020. Så distinkta. 

2. Vampire – Rex

En lördagkväll i oktober slängde jag iväg ett fanboy-sms till Black String, låtskrivaren i Vampire. Det löd så här: ”Anima och Moloch är så satans bra låtar!!”

Han satt hemma i Göteborg, och svarade så här: ”Vad kul att höra. Just de låtarna trodde jag inte skulle bli några publikfriare, men det är alltid lika kul varje gång man har fel.”

För fel hade han. I ett radband av starka låtar har just de två stått ut och lyft Rex från övriga album i år. Anima och Moloch har tagit mig igenom pandemi, jobbiga åldringsrån och tunga dagar. De häver detta album till årets nästa bästa släpp. Endast slaget av grannkommunen Alingsås. Läs intervjun med Vampire här.

1. Puteraeon – The Cthulhian Pulse: Call from the Dead City

Årets album. Puteraeon bryr sig inte om att ändra i regelboken vad gäller death metal. Bandet bara skruvar lite här och där och lyckas kalibrera fram perfektion: Det fula och brutala blir på gränsen till finstämt och vackert, det vackra och finstämda ligger på gränsen till fult och brutalt. 

Albumet ångar fram genom en Lovecraft-historia, fantastiskt bearbetad till sång, på det där sätt som ett album ska flåsa framåt. Vidare och vidare. Det finns inga svaga punkter. Inga låtar man kan hoppa över. The Cthulhian Pulse: Call from the Dead City är på väg fram till slutackordet i The End Cometh dessutom späckat med snygga detaljer, så som det faktum att den tunga pianoslingan i outrot till The Sleeping Dread är refrängriffet tre låtar senare i The Curse. Till detta en fantastisk ljudproduktion och en av Sveriges bästa sångare i Jonas Lindblood.Hela albumet är som att sitta på mörk klippa och sakta se fula Cthulhu resa sig ur havet. Större och större. Mörkare och mörkare. Det är bara att ge vika.

Läs hela historien om The Cthulhian Pulse: Call from the Dead City här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: