Intervju – Mörk Gryning: ”Vi har aldrig haft några tankar på att göra smarta karriärdrag”

”Trve Kvlt-regler? …Jag känner inte till dessa spännande regler.”

1430_photo

Mörk Gryning är tillbaka. Bandet har redan hunnit spela en del spelningar, det gav blodad tand och bandet avslöjade i februari att ett helt nytt album är på väg ut (via Season of Mist). Det blir första albumet sedan post-släppet, det självbetitlade avskedet Mörk Gryning som kom 2005.

Bandet består idag av Drakh Kimera (sång, gitarr), Goth Gorgon (bas, sång), Awathar (gitarr), Aeon (keyboards) och CG (trummor).

Bara Metal har intervjuat Awathar om läget i bandet och om arvet de ska förvalta. Den första frågan tar dock sitt avstamp i ryktet om varför bandet la ned. På Metal Archives står nämligen följande om Mörk Grynings försvinnande: ”Goth Gorgon dissolved the band in early 2005, due to a lack of interest in extreme metal.”

Är det sant?

– Jaså? Står det så? Den internet-sidan har jag själv aldrig varit inne på men det är säkert sant. Och det stämmer säkert, eller han tröttnade nog långt innan 2005 och vem har inte gjort det hundra gånger om? Intresset för extremmetal kommer ju och går som bekant för de flesta, antar jag, och så även för oss.

Men nu gäller andra bullar?

– Det både gäller nog fortfarande och gäller inte. Efter en halv livstid i den här svängen har samtliga medlemmar hunnit tröttna på den så kallade scenen tusen gånger om, men intresset för att skapa musik har aldrig riktigt sinat och vi har alla gjort det hela tiden. Just då kändes det kefft men just nu känns det rätt o-kefft helt enkelt.

– Vi har ingen direkt större tanke bakom det utan det rör sig mer om tillfälligheter. Musiken har fortsatt skriva sig själv men just här och nu hade vi möjlighet att tillsammans följa med på dess resa.

Så… Hur gick det till att samla musikerna för återföreningen?

– Det är ungefär som att spela plocke-pin. Eller kanske snarare kortspelet Finns i sjön. Vi brukar skrocka om att det aldrig gjorts en Mörk Gryning-skiva eller två livespelningar med exakt samma sättning. Det stämmer visserligen inte riktigt men det ligger ganska nära sanningen.

– Men det är det arbetssättet som fungerar bäst för oss och så kommer det nog alltid att vara. Ibland kan samma folk köra på, och ibland kan de det inte. Goth Gorgon är väl den ende som varit med på alla skivor tror jag? Möjligt att han faktiskt alltid varit med live också, det är jag osäker på faktiskt.

– Det är en ekvation med vilka som kan, plus hur bra de är på att spela och framförallt om de är uthärdliga personer vilket utan konkurrens är det svåraste kriteriet att pricka in. Rent kreativt ger det även en lite flytande kaotisk känsla på allting också vilket är rätt nice.

– Just nu har vi i alla fall en live-sättning som jag utan tvekan skulle säga är den starkaste i bandets historia, vilket också hörs live tycker jag. Om tre år kanske ingen av oss är med längre men det återstår att se. Och vem bryr sig egentligen? Det kanske skulle låta ännu bättre än i nuläget?

Är det hur enkelt som helst att släppa nytt album under namnet ”Mörk Gryning”, eller känner ni någon form av risk att fläcka ned en klassisk serie album med ny musik?

– Det som är jävligt soft är att det faktiskt är hur enkelt som helst. För oss. Varje Mörk Gryning-skiva står på egna ben och representerar den tid och den känsla vi, eller de som var med på den, hade just då. Och så är det även på den kommande. Vissa album är bättre än andra enligt folk men de har alla en ärlighet som vi står för och som representerar vad vi ville släppa just vi den tidpunkten.

Har ni ett arv att ta hänsyn till?

– Vad som är vårt arv eller vad vi eventuellt fläckar ner är inte upp till oss att avgöra utan upp till var och en som lyssnar. Vi har och har aldrig haft några tankar på att göra smarta karriärdrag, uppenbarligen, utan det enda viktiga för oss är att släppa ifrån oss musik som känns så nära hundra procent det går under rådande omständigheter. Allt är en resa till en tänkt plats där allt är perfekt.

– Våra tankar om ett eventuellt arv är väl att vissa låtar känns bättre än andra men det förändras ju hela tiden och det som är nice är att ingen av våra skivor är påklistrad med något annat än ärlighet.

– En annan sak som är nice är att vi har en back-katalog på fem skivor att spela låtar live ifrån.

Men när ni spelar live verkar över häften av musiken komma från Tusen år har gått. Hur är det att vara så starkt förknippat med ett enda album?

– Det började med att vi spelade i Stockholm och hade en exklusiv spelning med alla låtar från Tusen är har gått och sen behöll vi dem som vi tyckte funkade bra live. Men vi är rätt noga med att ändra setet inför varje spelning, så att de som är på flera spelningar inte riskerar att höra samma set igen, vilket vore lite plumpt.

Vad har Tusen år har gått betytt för Mörk Gryning?

– Den har betytt mycket, det är inget snack om saken. En stark debut som satte ett avtryck direkt och som håller bra även idag. Det är rätt få skivor som gör på det sättet tycker jag.

Tusen är har gått är den skivan de flesta förknippar med bandet och det är väl bara så det är. Det är en bra skiva och jag tror den har en slags magi över sig som inte går att kopiera, även om vi skulle vara dumma nog att försöka – vilket vi aldrig kommer göra. Ekvationen unga arga män, mycket tid/inga pengar, talang, nötande och minimal inspelningstid skapade i detta fall ett mästerverk som representerar en tid och plats där Mörk Gryning eller någon annan aldrig kommer befinna sig igen.

Hur fungerar musikindustrin? Är ni tvungna att ge ut ny musik, eller skulle ni kunna fortsätta turnera vart annat år med det klassiska material ni redan har?

– Nej, vi är inte tvungna till någonting alls. Verkligen ingenting faktiskt. Tanken med den nya skiva är helt enkelt så enkel att vi ville släppa ifrån oss mer musik och nu fanns det ett tillfälle att kunna göra det. Att bara turnera hade säkert varit en möjlighet också men nu blev det så att vi ska turnera och släppa en ny skiva.

Nya albumet kommer till hösten förstår jag. Bryter ni mot några ”trve kult”-regler eller håller ni er till samma koncept och hjjulspår som råder inom black metal idag?

– Jag känner inte till dessa spännande regler men det hoppas jag verkligen att vi gör. Om jag kände till dem skulle jag se till att vi bröt emot fler. Jag har faktiskt noll koll på rådande hjulspår inom black metal idag men jag kan bara anta att vi bryter emot flertalet av dem, vilket jag tror är en bidragande faktor till att detta band är just detta band.

Precis. En annan fråga på samma tema. Jag läste i en intervju att Mörk Gryning kände någon form av revanschlust efter debutalbumet, för att, typ, vissa ansåg er inte vara ”black metal enough”. Vad handlade det om?

– Jag är fel person att fråga då jag inte var med på den skivan men det kan säkert stämma. Det dagis som kallades black metal-scen på 90-talet var ju fullt av dagligt jidder så jag antar att detta var något i utkanten av det.

Return Fire har en mycket råare och primitivare vibe än Tusen år har gått så detta eventuella tjafs speglades väl kanske i produktionen vilket väl var kul.

Nya albumet – hur gamla är låtarna? När började ni skriva dem?

– Jag tror den äldsta är typ två år men de flesta har skrivits de senaste elva månaderna.

Jag har alltid gillat er estetik. Bilden vid de stora harporna är fantastik. Berätta hur den kom till!

– Bilden vid harporna är grym! Den är tagen i Berwaldhallen i Stockholm vilket är ett stort konserthus för framförallt klassisk musik. Jag har alltid gillat artworken överlag på Maelstrom Chaos som Thomas Väänänen, gamla sångaren i Thyrfing, gjorde.

– Vi hade nån idé, som alltid, att göra något annat än vad alla andra gjorde och det blev rätt lyckat på den skivan. Jag tror det var Goth Gorgon som hade nån släkting som spelade första fiol i hus-orkestern på Berwald så hon fixade in oss under trettio minuter så vi kunde ta bilderna.

mork-gryning

Vilken är din favoritlåt med Mörk Gryning?

– Hm, svår fråga. Jag gillar mycket på Pieces of Primal Expressionism eftersom jag är en sucker för bra produktioner vilken den verkligen har. Tyvärr saknas det bra produktion, enligt mig, på den sista skivan som annars verkligen hade kunnat kvalat in som den fetaste faktiskt.

Maelstrom Chaos har några feta tracks och den är rätt experimentell, mer än vad man kan tro vid första ögonkastet. Den har även den där gamla analoga viben som inte riktigt finns längre.

Return Fire är den jag lyssnat minst på men har upptäckt att det verkligen finns några feta spår på den i och med att jag har behövt lära mig dem inför livegigsen. Men jag vet inte vilken om som är min favoritlåt, jag är inte direkt en favoritlåt-kille. En fet låt från nya skivan är i alla fall

…och på kommande albumet?

Fältherren. Den har den lite äldre klassiska Mörk Gryning-känslan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: