Recension – King Diamond live i Köpenhamn: ”Mycket mer får du inte för svenska pengar”

Trollkarl.

0-2

“So we made the de-e-e-eal under the sta-arry night and Amon belongs to the-e-em no-o-ow”

Det är när man försöker sjunger med i det fantastiska partiet i Sleepless Nights, och man ser att grannen till höger sjunger med, och grannen till vänster sjunger med lika mycket och säkert lika dåligt som du, som man inser hur satans stor upplevelsen är – bandet som startade i en liten lägenhet i Köpenhamn är på hemmaplan och spelar för tusentals danskar och svenskar – och alla älskar det. Alla kan texterna som om de vore sina barns personnummer. Eller till och med bättre förmodligen.

King Diamond live 2019, med en sångare som har hunnit bli 63 år gammal, ger allt vad de har, och får därför också lika mycket tillbaka i form av applåder och rop. Farhågorna huruvida hans röst ska hålla för de högre tonerna faller platt på marken, och när det för en millisekund kanske inte håller, ”Missy and Mother, they are dying to meet you”, finns backup-sångerskan Livia Zita på plats för att täcka upp. Och hon gör ett fantastiskt jobb i det dolda genom hela konserten.

Hela scenbygget, ordentligt påkostat med två olika våningar och parallella trappor på varsin sida, är som hämtat från ett skräckhus i någon temapark, eller från interiören i Motorsågsmassakern. Till sin hjälp på scenen har King Diamond skådespelerskan Jodi Cachia som får spela alla möjliga kvinnoroller från King Diamonds texter, så som nunnor, voodoo-besatta Lula, Miriam och grandma.

Just den sista rollen skulle jag dock önska kunde skäras ned på till att bara figurera på en av de två låtarna hämtade från Them. Ibland blir det för mycket fokus kring vad hon gör och bandet blir inte ens statister utan mer av ett undanstoppat kompband i en TV-studio som visuellt försvinner i periferin. Bandet, med Andy La Rocque och Mike Wead på varsin flank, gör för övrigt ett otroligt bra jobb. Det är tajt, och de båda gitarristerna prickar in tonerna till ett perfekt ljud som sveper över publiken.

Hela konserten är indelad i albumteman, som bryts upp av kortare atmosfäriska spår innan nästa tema inleds. Upplägget är kort och gott genialiskt, även om det är ganska onödigt att ha inskriften ”Abigail” på sidan av Abigails kista, den sida som riktas mot publiken. Det finns inte en enda person inne i konsertlokalen som inte fattar att det är Abigail som är på tapeten och som ska spikas fast i kistan när Funeral bryter av de inledande låtarna.

Upplägget visar också vilken låtskatt bandet har. Det är de översta russinen i russinhögen som får komma med ut på turnén, så som Halloween, A Mansion in Darkness, Sleepless Nights, Arrival och Welcome Home. Tyvärr är Bye Bye Missy inte med, på bekostnad av Invisible Guests – men det är okej. Värre är det med Voodoo. Den låten går inte riktigt hem, dels för att det är en mycket sämre låt med en kass dansant refräng, men också för att publike till stor del är 45+ och har lyssnat betydligt mindre på King Diamonds ”senare” album efter Conspiracy. Sådana detaljer till trots – den nya låten Masquerade of Madness, som kommer att hamna på nya albumet, lät stabil trots det ganska barnsliga rimmet på madness och sadness.

När konserten är över är sångaren Kim Petersen tydligt tagen. Han hälsar publiken genom att lägga handen över sitt hjärta och tacka och tacka och tacka. Han har kommit hem till Köpenhamn och spelat inför ett packat KB-hallen, inför en entusiastisk publik som glatt festade längs hela Peter Bangs vej, några av dem corpse paint-sminkade som King själv. Konserten inleddes med Uriah Heeps The Wizard för att bygga upp stämningen, och nu har The Wizard gjort sitt trollerinummer. Ett gäng svenskar lämnar konserten lyriska efter att ha hört The Black Horsemen som sista låt. En dansk man säger glatt till dem: ”Mycket mer får du inte för svenska pengar.” Så rätt.

Torbjörn Hallgren

 

Setlist:

St Lucifer’s Hospital (intro) *

The Candle

Voodoo

Funeral (intro till Abigail-sviten)

Arrival

A Mansion in Darkness

Let it Be Done

Behind these Walls

Halloween

Masquerade of Madness (ny låt)

Out from the Asylum (intro till Them-Conspiracy-sviten)

Welcome Home

The Invisible Guests

Sleepless Nights

The Lake

— — —

Burn (extranummer I)

Black Horsemen (extranummer II)

 

* Detta intro lär vara det kommande introt på nya albumet, som enligt rykten ska heta The Institution.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: