Exklusiv intervju – Horndal: ”Vi är många som har tvingats flytta därifrån”

Bruksorten. Bandet. Efterdyningarna.

e5sOOi96

En dag för nåt år sedan mailade svenska Horndal LA-baserade Prosthetic Records. I mailet fanns deras sludgiga metal/hardcore och en unik vinnande grej – historien om deras hemby Horndal, med det nedlagda verket, de stängda affärerna och en kvarlämnad pappa som en gång spelade djävulen.

Prosthetic Records tackade, tog emot och skickade tillbaka ett skivkontrakt. Debutalbumet Remains kom ut i slutet av februari. Detta är Henrik Levahns [sång, gitarr] historia om Horndal. Bandet. Och byn. Två saker som inte går att skilja åt.

Horndal är döpt efter orten Horndal i Dalarna. Varför?

– Jag och min bror Pontus är uppvuxna i Horndal. När vi, eller snarare jag som är lite äldre, var små så la järnbruket ned och hela byn reste sig i en protest för att rädda den. Det resulterade i demonstrationer ända nere i Stockholm och flera teaterpjäser för att uppmärksamma det krisartade läget.

– En av pjäserna handlade om hur Hin Håle, spelad av vår far, kom till byn och lade ner järnbruket, tog alla pengar och lämnade människorna åt sitt öde. Tyvärr slutade den verkliga historien på nästan samma sätt och byns befolkning minskade med över hälften.

– Jag och Pontus hade länge pratat om att bilda ett metalband tillsammans och vi kom att tänka på den där pjäsen från sjuttiotalet. Den är ju metal i sig och innehåller allt det som vi vill berätta om vår hemby.

Så, vilka är ”vi”? Hur träffades bandet Horndal?

– Jag och min bror Pontus har ju känt varandra ett tag. Men Erik Welén [bas] har spelat med Pontus ända sedan gymnasiet och var ett självklart val. Fredrik Fjärem Boethius gick också på samma skola och har spelat bland annat med det matematiska death metal-bandet CB Murdoc, vilket gjorde valet av yxmästare enkelt.

Bor ni i Horndal?

– Nej, och vi är många som tvingats flytta därifrån. Men vi har våra föräldrar kvar i kommunen och vi återkommer ofta. Vi är horndalingar i exil.

Varför heter albumet Remains?

– Det var Pontus som snöt ur sig den smarta titeln. Det betyder både ”efterlämningar” eller ”likdelar” men innehåller även något typ av hoppfullt budskap om att Horndal kommer att finnas kvar. Horndal remains, vad som än händer. Det är tuffa människor som bor i Horndal.

Jag älskar den äldre mannen som syns i videon till Wasteland! Vem är det?

– Det är farsan! Han som spelade Djävulen i den där pjäsen från 70-talet! Men nu bad vi honom att spela en gammal bruksarbetare som inte kommit över nedläggningen från 1977 och som lever kvar i det traumat. Jag tycker han gör ett grymt jobb! Vi ser honom som vår Eddie the Head.

Han är grym. Tillbaka till albumet. När jag ser låttitlar i stil med The Horndal Effect och Fornby Klint, då blir jag sjukt nyfiken – varför heter de så, och vad handlar de om?

– Haha, jo visst är det märkliga titlar. Men ”Horndal Effect” är faktiskt ett begrepp inom i internationell industriell ekonomi. Och begreppet kommer från Horndal där man på trettiotalet bestämde sig för att inte investera i nya effektiva maskiner, utan istället utmana personalen att jobba hårdare. Det gjorde man genom att sätta skiftena mot varandra, i en sorts intern tävling där man med underförstått hot om uppsägning tvingade dem att tävla mot varandra i produktivitet. Bruksarbetarna var dessutom till åren och visste att de inte skulle ha någon chans att hitta nya jobb om de fick sparken så de kämpade på.

Fy fan!

– Ja, det är ett vidrigt sätt att utnyttja människor på och har tyvärr blivit en strategi som används världen över än i dag.

Och Fornby Klint?

– Fornby Klint är byns berg som i pjäsen från sjuttioalet får en stor roll. Det är där som Hin Håle gömmer alla pengar när han lagt ner bruket. Rimligt.

I just Fornby Klint tycker jag mig förresten höra en flört med Entombeds Wolverine Blues. Är det meningen?

– Vi älskar Entombed och har lyssnat massvis på dem. Det är sannolikt det du hör. Det är faktiskt inte medvetet, men tack för jämförelsen! Live gör vi faktiskt en medveten hommage till dem i en speciell låt. Kom och se oss live och försök hitta riffet. En öl till den som hittar det!

Orten Horndal idag då? Jag har hört att det finns blomstrande industri i Horndal med flera bruksorter idag, att det råder brist på arbetskraft, typ CNC-operatörer, svetsare och liknande? Och att Google ska bygga en datorhall i just Horndal. Hur mår Horndal idag?

– Jo, byn har på vissa sätt återhämtat sig, men den är långt ifrån den blomstrande plats som den varit. När jag var liten fanns tre matbutiker, post, bankkontor, apotek, blomsteraffär, klädbutiker, restauranger och konditori. Av allt det finns det finns inte mycket kvar idag. En pizzeria och ett ICA.

– Och nu ska Google eventuellt bygga en serverhall. Det är såklart positivt för byn, men om du fråga mig så är Google världens otäckaste företag, som faktiskt, på riktigt, har ”Don’t be evil” som intern devis. Vilket godhjärtat företag måste säga så?

– Dessutom kommer serverhallen att kräva kylning. I dag tittas det både på lösningar där de ska pumpa vatten från antingen byns källsjö Rossen eller från Dalälven. Inga av dessa lösningar kan vara bra för miljön. Men det blir svinbra material för vår nästa platta! En ny djävul som nu vill dricka upp byns källvatten!

Är ni, typ, fast i Horndalstemat? Eller kan ni på nästa album släppa det och skriva texter om vad som helst?

– Horndal är vår berättelse och den kommer vi inte att släppa. Den innehåller så mycket som angår stora delar av världen. Jag menar, det finns liknande områden i världen likt Bergslagen som drabbats av nedläggning och hopplöshet. Ta bara Rust Belts i USA, Ruhr i Tyskland och Midlands i England. Vi kommer att kunna hålla på länge med detta. Detta lilla och personliga blir lätt identifiera sig med. Vi har redan exempel på detta då folk från hela världen har hört av sig och berättat liknande historier från deras städer. Nu senast Nya Zeeland och Puerto Rico.

Vem skapade omslaget till albumet?

– Omslaget är ett kapitel för sig. Vi hittade en grym illustratör via Taylor Harpster från USA som ritade vår logga, alltså bilden på baksidan med den upp och nedvända skallen med skorstenar istället för tänder.

– Killen kallar sig King Raya och kommer från Indonesien. Han gjorde ett grymt jobb utefter den väldigt detaljerade önskemålet vi hade. Han har alltså med små punkter med en tuschpenna gjort hela bilden. Det du ser på omslaget är Horndal, genom musikens ödesmättade filter. Du hittar gamla hyttan som sprängdes 1978, berget Fornby Klint, Horndals Kyrkogård och en flod av döda bruksarbetare som lämnar Hyttan.

Och vad ser vi i högra hörnet längst ned ovanför dödskallen?

– Det är ett speciellt metallkors som är vanligt på kyrkogårdar i Dalarna. Väldigt stökigt utseende. Och otroligt bra av vårt illustratör att fånga allt detta, trots att han kommer från en helt annan del av världen.

Hur skriver ni låtar?

– Merparten av musiken skrevs av Pontus till Remains. Jag skrev texterna. Vi skickar idéer, alla tycker till och kommer med inspel. Sen sätter vi ihop allt tillsammans i replokalen och repar tills allt sitter så pass bra att vi kan spela in live.

Bollar du texterna med någon? Och inför just detta album – hur gjorde du din research till texterna?

– Den gamla teaterpjäsen har varit en stor inspirationskälla. Den kan jag i stort sett utantill vid det här laget. Texterna till plattan har jag bollat en del med min bror. Sen är nyhetsrapporteringen från byn direkt inspiration. Det händer saker där hela tiden.

Slutriffet i Horndal’s Kyrkogård är skitsnyggt – det kunde ha fått hålla på i två minuter till minst! Så… varför är det så kort?

– Man får säga tack! Skälet till att du tycker det är kort och vi tycker det är långt, för det är trots allt skivans längsta låt, kanske är en läggningsfråga? Vi är sjukt otåliga till sinnet. Kring det mesta. Vi orkar inte med allt som känns överflödigt i stunden. Rastlös metal. Men vem vet, vi kanske har mognat till nästa skiva. Hoppas inte.

Okej, så smärtgränsen för en låt går vid 3:30 ungefär? Är det ett uttalat motto när det kommer till låtprocessen?

– Nej, det finns ingen smärtgräns eller uttalat motto. Vi bara tröttnar fort. Bevisligen fortare än du, ha ha ha.

– När vi hade spelat in Horndal’s Kyrkogård trodde vi att den måste blivit 15 minuter lång. När Karl Daniel tittade på klockan visade den fem. Otåligheten kanske beror att vi har våra rötter i både metal och punk. Metal kan breda ut sig och vara mäktigt och punk vill vara koncis. Ur det perspektivet så är våra låtar nästan symfonirockslånga. Om man som vi gillar både entimmeslånga Dopesmoker med Sleep och ensekundslånga You Suffer med Napalm Death kanske tre minuter och trettio sekunder är precis lagom.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: