Exklusiv intervju – Deranged: ”Scenen stod på toppen av en skidbacke”

Club Abraxas i Malmö arrangerar spelning 17 februari på Reto, denna gång med Armory, Gutter Instinct och hemmasönerna Deranged, som allt för ofta flyger utanför den svenska radarn. Bara Metal ville veta mer – Andreas Johansson (bas) uppfyllde önskan.

deranged1

Deranged spelade nyligen för andra gången i Indonesien, vilket är sjukt imponerande. Hur fick ni till den miniturnén, med allt vad det innebär?

– Den här vändan var det mycket tack vare John Resborn. Han driver en sida som heter Metal Rebel, en portal för asiatisk metal [läs även Bara Metals recension av hans och Lena Resborns bok]. Härom året hade han två band över från Indonesien på turné i Europa, och med oss lyckades han till slut boka ett svenskt band i Indonesien.

– Tanken var att vi skulle flyga upp till Thailand också, men så dog deras kung och all underhållning förbjöds på ett par månader, så det blev bara ett headline-gig på en festival i östra Java, Banyuwangi, och en klubbspelning på Bali.

– Allt styrdes upp lokalt av ett gift par i Bali som är epicentrum för metalscenen där. De har inspelningsstudio och tröjtryckeri i sitt hem och den ena driver en turistbyrå så hela resan arrangerades därigenom, med arbetsvisum och allt.

Hur är fansen? Utsvultna på internationella band, eller vana?

– Det händer ju såklart att band från Europa och Nordamerika åker till Indonesien eller andra delar av Sydostasien på små turnéer, och de har ett par stora festivaler som bokar internationella, alltså västerländska, band – Hammersonic och Rock In Solo är väl störst – men det är givetvis inte på nivå med, säg amerikanska bands närvaro i Europa. Hammersonic i Jakarta började så sent som 2012, och Rock In Solo hade sina första internationella bokningar 2009. Vi var där 2011 med Kataklysm och Death Angel.

– Sett till hur många foton man får ta med indonesiska ynglingar så verkar vi ju sticka ut som en jävla cirkus. Antagligen framstår vi långhåriga skäggiga blekansikten som rätt exotiska. Det som slår en är hur djävulskt många hårdrockare landet har. Vid varje flygplats och restaurang är det nästan alltid någon tjänsteman eller serveringspersonal som kommer fram och frågar om vi spelar metal och börjar rabbla sina favoritband – det har underlättat ett par situationer vid incheckning och så… till och med presidenten är ju grinder!

– Å andra sidan är de en kvarts miljard, så per capita har vi nog fler hårdrockare i Sverige, men vi skulle knappast gå fram till en utlänning med gitarrcase och fråga ”ah! you play metal? very good!”. Det finns en stark känsla av brödra och systraskap, det verkar inte spela någon roll om man gillar deathcore, black metal, death metal, grindcore, eller vad som – det är mer en livsstil där alla är välkomna, utan prestige och trendöverkänslighet.

Rekommendera ett band från Sydostasien – för ni har väl snorkoll nu?

– Två band vi lirade med som jag tyckte var riktigt bra: Death Vomit, ett av Indonesiens äldsta dödsmetallband. Låter som Suffocation, åtminstone det jag hört, började 1995 och är väl någon sorts scenlegender. Sen blev jag också impad av Grind Chachacha som öppnade klubbspelningen på Bali. Rått och enkelt rens, i stil med Insect Warfare och Wormrot. Vet inte om de har släppt något men skitbra band oavsett.

deranged3

Ni har varit i Ryssland, USA och Europa dessutom – vilken spelning sticker ut mest, och varför?

– USA sticker ut av det enkla faktumet att det var USA, Maryland Deathfest, det är ju en barndomsdröm att få spela på den sidan Atlanten, men själva giget var som en vanlig europeisk utomhusfestival undantaget att ljudteknikerna gick att prata med och visste vad de höll på med. Bara en sån sak.

– Första spelningen i Indonesien 2011 blev också ett fint minne, med tusentals små indonesiska grinders, både tjejer och killar, några med slöja, som moshar järnet i solnedgången tills vi måste avbryta spelningen för att den närbelägna moskén skulle ha böneutrop. Synd att klippa spelningen, men bra att sista låten vi fick köra var ”God is dead”.

– Men, det första giget jag kommer att tänka på var det i Ufa, på Rysslandsturnén 2011. Scenen stod på toppen av en skidbacke och var väl byggd för after ski-underhållning. Rikard satt med ryggen rätt ut mot backen och var beredd på att hela scenen, som skakade utav bara helvete, skulle fara ner i vilken sekund som helst. Axelremmen till min bas pajjade så jag fick spela halva setet på huk, och mikrofonen var strömförande så Thomas fick stötar konstant. Platsen hade knappt någon belysning så jag tror vi hade publik, åtminstone var det nån jobbig jävel som klängde framme på scenen och drog i mina skor.

– Vi sålde ingen merch för att turnéledaren som hade ansvar för det var full som ett ägg ganska exakt varje vaken timme – det finns ett fanzine att fylla med anekdoter om den mannen. När vi skulle åka därifrån skulle de prompt servera oss middag – bara till oss, inte till de två förbanden. Så de fick sitta och vänta medan vi skulle äta, hungriga och trötta och med slutresultatet att vi fick sova i minibussen även den natten så vi skulle hinna till nästa anhalt, långt bort i Uralbergen. Bra kväll!

Ni har varit mängder av gånger i Tyskland, men inte lika mycket runt om i Sverige – Varför?

– Ja, Deranged har väl alltid varit en udda fågel i svensk döds, eftersom vi varken maxade HM-2or eller spelade fina melodier när det begav sig på nittiotalet. Jag vill minnas att Rikard räknade ihop när jag började i bandet att Deranged hade lirat drygt 80-90 gånger i Tyskland, och 8-9 gånger i Sverige. Det är väl representativt för hur många som bor i respektive land… men jo, Deranged har alltid haft ett större följe i England, Tyskland, Frankrike och så vidare.

– Eftersom vårt rike är så utsträckt och glesbefolkat blir de lokala scenerna isolerade och avlägsna. För ett band baserat i Malmö blir det mycket rimligare att spela i norra Tyskland/Benelux en långhelg, än att försöka göra en mindre Sverige-turné. Men vi har haft ett gäng bra spelningar i Sverige utanför Malmö de senaste åren, så det kanske blir fler.

Nu spelar ni i Malmö – blir det första giget för nya sångaren?

– Stämmer bra, han får göra sin livedebut på hemmaplan innan vi drar ut på kontinenten längre fram i vår. Det blir något av en releasefest för nya albumet Struck By A Murderous Siege eftersom vi fick ställa in i höstas. Alltid trevligt att lira på hemmaplan.

deranged5

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: