Recension Lilla Vega: Alcest, MONO och pg.lost

20161122_211609

Istedgade är lång. Det är den vägen man måste vandra för att ta sig till Vega från centralen i Köpenhamn. För pundaren som golvades av en vänsterkrok nånstans där i mitten på Istedgade, runt klockan ett på natten, är dock vägen ännu längre. För honom är vägen alltid lång.

Tur då att det går att fly till musik. Och det finns väl få band som bättre kan skapa eskapism än franska Alcest, japanska MONO och svenska pg.lost? Det sistnämnda bandet missade jag tyvärr en del låtar av (Istedgade är lång…) men det som hördes var fantastisk postrock.

MONO tog med sig pedal-parker och skor från Japan och satt bokstavligen och tittade på dem genom hela konserten dolda bakom långa luggar – med undantag för basisten Tamaki Kunishi. Hon stod upp och rörde sig lika monotont som musiken, när hon inte spelade klockpel eller keyboard. Snygg inramning, och det var liksom ingen tvekan om att detta var konst som de tog på allvar, och jag – jag gillade det. Deras oändliga tuggande rullade ut sig längs väggar och golv och steg hela tiden mot någon form av klimax.

Jag var dock ute efter Alcest – som spelade förband till Mono.

Musiken är enkel att ta till sig, blir som allra bäst när growlet stöter in (det får ju gärna hända liiite oftare), och spelningen håller hög klass rakt igenom. Neige har kvar sitt långa hår från black metal-tiden [ex-Peste Noir], headbangar när tunggunget blir som svårast, smågungar när det lugnar ned sig. Alcest är en ljud- och ljusshow, ödmjuka bandmedlemmar (märktes i Neiges mellansnack) helt befriade från manér (skönt) och rekvisita på scen (tyvärr) med svepande låtar som hamnar någonstans mellan postrock och postmetal.

Okej. Varken Alcest, MONO eller pg.lost är band jag lyssnar på till vardagen, men klart värt golgatavandringen längs Istedgade fram och tillbaka. Det halvtimmeslånga tågbytet för ID-kontroll för att ta sig vidare till Sverige sänker dock betyget på hela upplevelsen.

Vill du lyssna in dig inför Alcest-spelningarna i Sverige? Från senaste albumet spelades Onyx, Kodama, Je suis D’ailleurs och Oiseaux de proie.

20161122_221436

20161122_235127

20161122_203018

20161122_232546

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: