The Pete Flesh Deathtrip: ”Man skapar två olika personligheter under en skivas process”

Inga kompromisser.

TPFD1

Han har fått fina recensioner, och när man tar sig tid att lyssna på The Pete Flesh Deathtrips album Svartnad är det fullt förståeligt. Första singeln The Sun will fail innehåller ett så pass episkt intro att jag tror mig stå på Turning Torsos tak när jag hör det. Och ni vet hur ordspråket lyder – Efter ett bra metalintro kommer fler bra grejer.

Bara Metal ville veta var allt detta bra kom ifrån. Bloggen ställde ödmjukt några frågor  till Peter ”Pete Flesh” Karlsson (bandets FB-sida hittar du här), och fick den typ av svar som går in under ”kvalitet”.

Du gör detta i stort sett på egen hand – vad är den största utmaningen med det?

– Helt klart tiden. Att inte kunna delegera ut uppgifter som att någon tar hand om intervjuer, någon merchandise, någon extra promotion och så vidare. Den senaste tiden har jag inte kunnat sitta och skapa lika mycket som jag vill eller brukar. Men jag klagar inte, ju senare på nätterna jag blir tvungen att sitta och göra albumrelaterade saker ju bättre går det för skivan. Prioriterar man sakerna på rätt sätt så funkar det.

Vem bollar du idéer med, i allt från spelningar till musiken? Får du någon som helst feedback innan låtar spelas in och blir klara?

– Jag har ofta ganska klara visioner från början om hur jag vill att en låt ska bli och vad den ska förmedla. Det blir på ett sätt att man skapar två olika personligheter under en låts eller skivas process, den som gör låten och den som sen ska lyssna på den och ge en objektiv bedömning. Det blir lätt schizofrent och man pratar mycket med sig själv när man står och pissar eller gör en nattmacka. Man har lärt sig mer att gå på en magkänsla än att tänka på teoretiska och tekniska saker. Att helt slå bort vad andra ska tycka, vad det komma tillhöra för genre och så vidare. Att hitta låtens existentiella berättigande för en själv.

Någonstans inom dig måste du ha känt att detta är sjukt bra. Men hur kunde du veta att du var på rätt väg?

– Jag tror dom flesta som jobbat med något maniskt jävligt länge, oavsett om det är att göra musik, skriva en bok eller bygga en båt, till slut får sån jäkla kreativ ångest att dom är helt säkra på att allt suger. Men man fortsätter tills man är klar för att man älskar det man gör och helt enkelt såg nåt där från början och kände jäkligt starkt för det. Sen i den långa processen så får du glimtar då och då av nåt som kan bli förbannat bra. Och det fick jag absolut, men man tar aldrig ut nåt i förskott innan allt är klart och man kan få någon slags distans till det hela.

Men vet du egentligen vad du gjort som blev så himla rätt?

– Två saker har gjort att denna platta blev som den blev. Dels att jag själv var maniskt noga med hur jag ville ha låtarna, att till exempel få in det ”atmosfäriska” som jag alltid har i huvet när jag gör låtarna, att helt få in det konceptet. Inte bara här och där för att tiden inte finns eller att det bara låter flum flum när man försöker förklara.

– Den andra anledningen är att jag jobbade med en förbannat bra producent, Henrik Borg, som även spelar trummor på skivan, som verkligen jobbade som en producent och höjde min förmåga på till exempel sången. När vi påbörjade vårt samarbete så var jag extra noga med att säga att jag verkligen ville jobba med någon som agerade som en riktig producent. Blir det bråk och friktion så är det skit de samma, sånt kan bara förhöja en skiva, plus att man kanske lär sig nåt nytt som man tar med sig det till nästa inspelning. Henrik ska ha en stor cred i att skivan låter så bra som den gör, dels pågrund av att han själv var jäkligt engagerad och manisk i sina egna uppgifter, plus att han var noga med att jag skulle få göra den skiva som jag ville göra. Ett bra samarbete helt enkelt.

TPDFT2

När var senaste gången du kompromissade musikaliskt? Och vad bestod det av? Och hur blev den kompromissen?

– Med kompromissa, menar du att det finns saker på en skiva som jag egentligen inte vill ha där eller inte gillar på grund av någon annans ide?

Ja?

– I så fall har jag inte kompromissat på jävligt länge. Men om du syftar på att jag kunnat ändra mig i en idé som jag sen själv tyckt blivit bättre så finns det självklart tillfällen på senaste skivan. Det kan vara allt från att jag skulle plocka mer i ett solo än att gnugga, eller att jag skulle sjunga mörkare eller ljusare på nåt ställe. Naturliga saker helt enkelt om du jobbar med en bra producent.

Debutalbumet kom 2013. Hur länge har det här albumet fått växa fram? Varför blev det klart just nu – och inte tidigare eller senare?

– Strukturen av Svartnad påbörjades så fort jag var klar med Mortui Vivos Docent. Det pågår ju en process hela tiden med låtar i huvet. Man sorterar allt eftersom olika mönster av riff, texter, basgångar, låttitlar osv. lägger sig mer och mer tillrätta. Efter Mortui Vivos Docent inspelningen hade jag jäkligt stor inspiration också. Jag kan nog inte ge ett bättre svar än att Svartnad blev klar när den blev klar eftersom den helt enkelt kändes… färdig. Det är nog första gången jag kan säga så om en skiva. Annars har man alltid en viss tidspress i studion, vilket inte fanns nu. Inte på samma sätt i alla fall.

Jag får intrycket av att svart och mörker betyder mycket för The Pete Flesh Deathtrip. Vad symboliserar det för dig, och hur använder du det?

– Det finns en mörk sida av det mesta i livet, oavsett vad ens smak är eller vad man väljer att göra. Och sysslar man med musik eller annan liknande kreativitet så ter det sig vanligt att man dras naturligt åt det hållet. Sen har det ingen betydelse om du spelar pop eller rock och heter Kent eller Thåström. Man använder det helt enkelt som en kanal för att få ut massa känslor, värderingar och funderingar.

– Och i mörker och melankoli har väl människan alltid vandrat för att hämta inspiration till all typ av konst, böcker, film eller musik. Ofta som terapi för egna upplevelser eller bara starka värderingar eller funderingar kring missbruk, religion, självmord, krig, apati, depression – listan kan göras lång. Samtidigt måste du ha en del av motsatsen innan du sätter dig i den mentala världen för att ens kontrasten ska få en trovärdighet.

Nämn en låt tvivlarna bör lyssna på! Och varför just den?

– Ska man få en uppfattning om helheten så får man fan sätta sig och lyssna på hela skivan. Inga kompromisser.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: