Här är de – musikerna bakom Islands black metal-scen

Detta har vi väntat på.

3540384361_photo

Ni som följer den här bloggen vet att jag hyllar isländsk svartmetall till skyarna och tillbaka. Och jag är inte ensam. Jag är inte heller ensam om att vilja veta mer om fenomenet. Isländska magasinet Grapevine har gjort slag i saken och träffat musikerna bakom undret: Sinmara, Wormlust, Svartidauði, Misþyrming, Mannveira, Naðra och Auðn. Det sistnämnda bandet  är också det enda av banden som inte ligger på skivbolaget Vánagandr. Bandet, som spelar mer melodisk black metal, är för övrigt tydligen inte accepterat av de andra:

There’s an awkward silence when I ask why. They all look at each other, as if daring one another to say something that’s unspoken. Andri finally jokes, “I guess we’re not kvlt enough.”

Sturla Viðar, sångaren i Svartidauði, är tvärtom. En karismatisk, bullrig centralfigur med en härligt norsk inställning a la 90-tal till musiken:

“Some people will say it’s just artistic expression, but I don’t think you should be allowed to form a black metal band without having been in a fight or in trouble with the law.”

Eftersom jag såg Svartidauði live förra året, en av få spelningar som har nått oss svenskar, vet jag att bandet inte bara spelar bra musik, utan också kör med det som jag gillar med musiken live: sminket, dolda ansikten, de svarta kläderna, det dramatiskt teatraliska. Death metal får sig en tydlig känga genom hela intervjun:

With clean-cut hair and a button-down, Dagur doesn’t seem like the kind of fellow who enjoys covering himself in sheep’s blood. But appearances can deceive. “There needs to be an atmosphere. There need to be theatrics,” Tómas says. Dagur nods before adding in something sarcastic, “Yeah, and death metal guys play in their normal clothes. We aim to do way more than that.”

Mitt i all denna samtida skildring av banden går reportaget också tillbaka i tiden, till det allra första isländska black metal-bandet, som många anser vara Myrk.

“[Myrk’s singer] was a really charismatic guy,” he tells me, “so what he listened to, everybody listened to. He was the black metal tastemaker back then.” During the early 2000s, the scene was small, overwhelmed by the massive death metal scene and later the hardcore scene, which was more in fashion at the time. “I remember hearing all these horror stories,” Garðar J. of Sinmara says, raising his eyebrows, “like [the singer of Myrk] would go on stage and cut himself and get all fucked up. One time he had to go to the hospital.” Stephen looks puzzled. “That’s the guy who poured salt and pepper into his wounds onstage, right?”

Läs hela långa reportaget här. Det är obligatorisk läsning, och lägg också märke till de tuffa bilderna. Är det första gången du stöter på isländska svartmetall? Lyssna på detta för att komma in i det:

 

Ett svar to “Här är de – musikerna bakom Islands black metal-scen”

  1. Chief Rebel Angel Says:

    Kanon. Tack för tipset!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: