Synad.
Ett av årets bästa album kommer från Grift. Jag råkade hitta ett tips om bandet på ett forum, och föll snabbt när jag hörde låten Svältorna. Jag föll så hårt, att jag absolut måste veta mer om musiken, och varför Grift hellre lyfter fram svältor och kalhyggen än mäktiga tallar a la Immortal. Erik Gärdefors, som ensam utgör Grift, svarade:
Du spelar och sjunger allt i Grift. Och du spelar och sjunger allt i Arfsynd. Och även alla instrument i Orcivus. Varför behöver du så många band att uttrycka dig i?
– Ironiskt nog ogillar jag av någon anledning när man har flera olika projekt och konstellationer att förhålla sig till, men i mitt fall är det av nöd tvunget. Dessa tre projekt står nämligen för helt fundamentalt olika saker, och presenteras på tämligen olika sätt. Så fort jag gör en ny låt, en text, eller en ny layout så vet jag till vilket projekt det är ämnat för.
– Det är otänkbart att jag skulle börja skriva något för Orcivus, men som i slutändan blev en låt till Grift. Jag gillar när band och projekt följer en röd tråd som inte spretar iväg allt för mycket från dess grundidé. Sen gäller det såklart att försöka ta den idén vidare och utveckla för varje gång man gör någonting nytt, men samma känsla ska finnas kvar från vaggan till graven.
I Grifts musik, i Syners omslag och framför allt i låten Svältorna tycker jag du lyfter fram skog och skandinavisk natur på ett sätt som är väldigt annorlunda inom black metal – ofta är skogen den äkta grejen, den är mäktig, mörk med höga träd och anti-urban, men du lyfter istället fram en helt annan typ av natur – svältor, kalhygge. Hur kom du på detta?
– Jag försöker att inte begränsas av allt man traditionellt förknippar med black metal. Så fort människor kategoriserar in en artist i ett givet fack, som till exempel black metal, förutsätts det för jämnan att allt ska vara som det alltid har varit. Så tänker inte jag, för jag har inget behov av att kategoriseras in i ett givet fack.
– Det jag gör med Grift är högst personligt, och därför kan texterna, musiken och layouten ta sitt uttryck på många olika sätt. Sen är det klart att man kan höra och se vad jag har varit inspirerad av, men det är ju ofrånkomligt och absolut inget fel med. Hur skulle Pär Lagerkvist formulerat sig om han inte hade påverkats starkt av bibelns arkaiska språk, eller hur hade tidiga Dissection låtit om Jon hade gillat Metallica. Jag väljer att skriva om det som påverkar mig starkt emotionellt och som passar in i Grifts estetik.
– Jag minns den morgonen då jag vaknade upp till ljudet av skördare utanför mitt barndomshem. Det var Skara stift som skövlade den granskog som jag lekt i som barn. På bara några timmar var allt försvunnet. Det går att bedriva en mer hållbar form av skogsbruk där man successivt gallrar skogen istället för att döda allt på en halv dag. Och det är minst lika ekonomisk som total slutavverkning, men det förstår tydligen inte kyrkan. Jag berör detta i en strof i låten Aftonlandet.
– Inspirationen till texten Svältorna fick jag när jag läste om svältbygden i hjärtat av Västergötland. Jag ville förmedla svälten i dubbel bemärkelse: Dels det karga landskapet som var svårt att odla upp, men också det själsliga armodet som fanns, och som finns kvar inom oss. Musikvideon till låten filmade vi på Österplana hed och vall, på karg allvarsmark, innan ljungen stod i blom.
Du låter miljömedveten. Är det därför dina tygpåsar, kopplade till Grift, är skapade av återanvända textiler? För att miljön och naturen är viktig att värna om?
– Ja, jag är väl ganska miljömedveten, och det har jag i mig sen jag var barn. Det är ju inte så svårt direkt att vara det genom att till exempel äta vegetariskt, åka kollektivt, vara med i någon förening som arbetar konkret för miljön, och trycka merch till Grift på återvunnet tyg. Dessa tygpåsar är dessutom mer rustika och snyggare än vanliga billiga blekta tygpåsar.
I Grift jobbar du med tremolo picking på ett sätt som lyfter fram melankoli på ett väldigt snyggt och tydligt. Hur blir en Grift-låt till?
– Det varierar faktiskt ganska mycket, men de flesta låtarna skriver jag på akustisk gitarr. Ibland blir jag väldigt inspirerad eller berörd av någonting, och då försöker jag så fort som möjligt att sätta ton till den känslan. Det svåra brukar vara att komma på början på låten. När det väl är gjort så brukar jag kunna skriva klart låten hyfsat snabbt. Jag börjar nästan alltid med en ackordföljd, och sen skriver jag melodislingorna efter ackorden. Det är nog ett ganska annorlunda sätt att jobba på, men sen anpassar jag ackorden efter melodin för att få dynamik mellan gitarrerna. Låten Slutet hav skrev jag helt på piano. Det är något nytt för mig, och den låten blev ju ganska annorlunda också. Jag kommer att försöka skriva mer på piano eller på tramporgel, när jag har plats för en, för att göra materialet mer variationsrikt i framtiden.
På Grifts facebooksida kan man se att sidan gillar Bergman, Kieslowski, Tarkovskij och dessutom t ex äldre svenska författare – vad betyder dessa för Grift?
– Dessa konstnärer av olika slag betyder såklart väldigt mycket för mig och Grift. Jag har ju inspirerats av deras verk, och ibland har jag även blivit inspirerad av personerna bakom verken. För ett par år sedan gavs Tarkovskijs samlade dagböcker från 1970 till 1986 ut. Det är en tegelsten på 900 sidor. Jag brukar bläddra i den ibland för att få ett hum om vad det var för en karl egentligen, hur han tänkte och kände när han började skapa någonting nytt.
– När jag skrev texterna till Fyra elegier var jag väldigt inspirerad av äldre svensk poesi, nästan uteslutande skriven på rim. Mycket av texterna till den skivan är mer eller mindre allusioner på dikter av Johannes Edfeldt, Erik Blomberg och Pär Lagerkvist. På nya skivan har jag utvecklat mitt sätt att skriva texter till en mer obunden form. Jag tror att det är viktigt att man försöker förnya sitt sätt skriva och att man inte ska undvika att skriva om det som verkligen berör en djupt personligt. Först när man har försökt beskriva det så kan man nå ut till några fler vilsna själar.
Etiketter: Erik Gärdefors, Grift, Syner
Bara Metal 
Kommentera