Ett Mötley Crüe-fan berättar: ”Jag vågade inte visa medlemskortet för särskilt många”

Totalt dedikerad.

1972513_10153013036107897_75001883246535777_n

Som ung och nybliven hårdrockare var Mötley Crüe ett av mina favoritband. De hade precis släppt Shout at the Devil, och det lät tufft och hårt. Och bandet såg så fräckt ut.

Men att gå med i deras fan club – så långt tänkte jag aldrig. Eller så tänkte jag det, men tog aldrig steget ut. En som gjorde det var dock poeten och musikjournalisten Niklas Simonsson. Han la nyligen upp bilden ovan i sitt flöde på Facebook, med prylar från mitten av åttiotalet: Emblem och medlemskort (missa inte heller bilden nedan, från pojkrummet på åttiotalet). Bara Metal var tvungen att ställa lite frågor.

Var lyckades du hitta adressen till Mötley Crües fan club?

– Jag ansökte om medlemskap 1986, som då tolvårig stolt hårdrockare. Jag osäker på var jag hittade fanclubens adress, men eftersom Okej och Rocket utgjorde lejonparten av mitt läsande då gissar jag att det var där nånstans.

Var det något skivbolaget höll i?

– Det borde varit i privat regi, med tanke på hur usla medlemsmagasinen var. En gång i kvartalet damp det ner ett åttasidigt häfte som såg ut att ha gått genom en kopieringsmaskin åtta-nio gånger innan det skickades ut. Som för att verkligen befästa DIY-andan. Sensationellt dålig formgivning, men rejäla försök till innehåll, för vid något tillfälle tror jag det var en kortare intervju med Nikki Sixx med, så vederbörande som låg bakom fancluben försökte åtminstone.

Berätta om dagen när du fick ditt medlemskap?

– Som tolvårig nybliven medlem visste stoltheten inga gränser. Det är svårt att beskriva med ord, i den åldern står fortfarande receptorerna vidöppna på alla plan och känslorna strömmar som en vårflod.

–  Jag vågade inte visa medlemskortet för särskilt många. Bara en utvald skara likasinnade. På åttiotalet var det nätt och jämnt tillåtet att som töntig kille med glasögon ens gilla hårdrock. Saken må låta bisarr idag, men dåtidens musiklyssnande var väldigt polariserat. Antingen var man hårdrockare eller syntare.

– Och vi töntiga killar fick nästan stryk av hårdingarna med tjeckisk hockeyfrilla, jeansjacka, bristande intimhygien, katastrofala skolbetyg och begränsad vokabulär. Men vem är det som skrattar högst nu, sa Bill..?

Idag är recensenterna ganska hårda mot Mötley Crüe och deras SRF-spelningar. Har du några känslor kvar för bandet?

– Jag kan förstå kritikernas hårda tongångar. Inte för att jag själv var på plats och såg debaclet på Sweden Rock, men dristar mig till en vågad gissning att sågningarna varit korrekta.

– Jag tillhör den stolta skaran som såg Mötley Crüe redan första vändorna. 27 oktober 1989 har för alltid karvat in sig i hjärtat. Då spelade Mötley i Scandinavium. Skid Row var förband. Min första riktigt stora konsert. Bandet var ute på Doctor Feelgood-turnén, även om Tommy Lees trumsolo under Europa-turnén var det från Girls Girls Girls-turnén. Och det var riktigt jävla svinbra.

Kan du sammanfatta bandet i nutid?

– Häromåret hittade jag en live-dvd med Mötley i en hylla på Stadsmissionen. Från Buenos Aires 06-07, ungefär. Och det lät verkligen helt förskräckligt! Vince Neil kan ju inte ta en ton ordentligt längre. Han låter ständigt lika andfådd som om han sprungit uppför en skyskrapa i New York.

– Tommy Lee är fortfarande en strålande trummis. Nikki Sixx verkar på alla sätt vara skarp i skallen nu när droganvändandet ligger långt bak i backspegeln. Stackars Mick Mars är ju stelopererad och bräcklig som en mosaikvägg, men kan trots allt gnissla med guran. Allt detta faller dock platt om vokalisten låter som ett kok sämre stryk på Kville-torget halv fem en söndag morgon. Jag hoppas för alla inblandade att detta verkligen är deras avskedsturné. Det skulle gagna hela människosläktet.

oKG8dtpGZNafb73N-1bSdwN54JKdUfUVoez8N-dcwgdaov95ob9eFNHFFv6XZgJtQY6cUHtCJurvV3vnLdWj2TkNfVE99GfzKIV1ESSx6N7Q0T98i6SNNg6W4u19Y6hqjeTNCXb3QlUhQU1DF2Zw96RNr8vq12p_mQaWDFbRr_fmstAzoK-_6TexxZ0iMEleqg0Zx0uQFoJeSUmP540S8hEoCYC7

 

Etiketter: ,

Ett svar to “Ett Mötley Crüe-fan berättar: ”Jag vågade inte visa medlemskortet för särskilt många””

  1. Seance Says:

    Strålande blogginlägg. Nicklas ska givetvis sträcka lite extra på sig när han handlar på konsum. Mötley Crue fan club medlem är fan hårt och coolt i dessa tider. Mötley Crue har gjort mycket bra genom åren jag reflekterar över Mötley Crue andra spelningar på SRF 2015 på min blogg. Jag stod på ungefär samma ställe i publiken under alla tre headliner akterna det som slog mig på Mötley Crue spelning var det stora antalet tjejer och en riktig riktigt party stämning infann sig giget igenom. Jämfört med de stupfulla medelålders paren som knappt kunde stå upp under Def Leppard.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: