Pyramidos Viktor Forss uppmanar till läsning

Bandmedlemmarnas favoriter.

viktorbib

Går det att hitta ett mer litterärt band än doomiga Pyramido från Malmö? Mjo, kanske det. Om man letar, så kan det gå. Men det blir svårt att knäcka två bibliotekarier i samma band. För det är precis vad du har i Pyramdio. Dessutom har bandet döpt sina tre utgivna album till Sand, Salt och Saga. Klingar det litterärt?

Bara Metal har länge velat lyfta fram biblioteket inom bandet, och vad kan vara bättre än att bibliotekarierna själva får göra det? Ecco Victor Forss (trummor, böcker). Här är hans uppmaning till läsning:

Sara DaniusDen blå tvålen

Sara Danius, professor i litteraturvetenskap samt blivande ständig sekreterare i Svenska Akademin, bjuder i boken Den blå tvålen på en gedigen genomgång av den litterära eopk som går under namnet realismen.

Med Danius som stabil ciceron guidas vi genom bland annat Balzacs, Flauberts och Stendahls författarskap och hon synliggör, med en stor portion humor, hur denna tids världsbild förändras och hur litteraturen nu tillåts att presentera världen så som den faktiskt är. Det blir en resa genom historien där hon med litteraturens hjälp, på ett klarsynt och lättbegripligt språk, ger oss kunskap som sträcker sig långt utanför de litteraturvetenskapliga ramarna.

Vi får stifta bekantskap med vad som anses vara världens tråkigaste bok (Flauberts Hjärtats fostran), Balzacs kravattbibel som på ett pedagogiskt vis pläderar för vikten av att kunna knyta en kravatt så som sig bör – och hur många dokusåpadeltagare måste inte ha drabbats av själslig svindel efter att ha läst kapitlet om Balzacs lök och insett att det är en omöjlighet att vara sig själv då en människa bäst kan liknas vid en lök? Och efter att personlighetens/lökens lager har skalats av återstår enbart ett hålrum, inte en personlighetens kärna.

Du kan egentligen läsa vad som helst av Danius, det är kunnig litteratur om stora ämnen som presenteras med en så välkalibrerad pedagogisk fingertoppskänsla att vem som helst som finner det intressant att lära känna världen via litteraturen utan större bekymmer kan ta sig an hennes böcker.

Pär ThörnTidsstudiemannen

Pär Thörn är kanske mest känd för kioskvältare som Röda rummet i bokstavsordning (ja, det är Röda rummet som sorterats i bokstavsordning, kapitel efter kapitel) och Dräl (en poesibok i storformat som på ett hundratal sidor låter några enstaka ”ord” och bokstäver dyka upp med ojämna mellanrum). I kortromanen (eller långnovellen?) Tidsstudiemannen skänker han oss både möjligheten att skratta och gråta. Från födsel till död får vi följa en man som dedikerat sitt liv till att mäta tid och omstrukturera den så att vi kan maximera produktiviteten i allt vi tar oss för.

Hur berättelsen ska tolkas är upp till var och en men i dessa tider av New Public Management och LEAN-arbetsplatser fungerar det utmärkt att se den som en satirisk samhällskommentar. Den är skriven med stor humoristisk skärpa men fnisset kan ibland fastna i halsen då lönearbetets menlöshet och leda samt det moderna samhällets vansinniga jakt efter tjugofemtimmarsdygnet gör sig allt för påmint. En liten pärla som garanterat har ihjäl ett par av de händelselösa timmar vi alla bör unna oss dagligen.

Kristian LundbergYarden

Är det någon som fortfarande inte har läst Yarden? I så fall anser jag det för stunden vara mitt mål att guida alla er med en fabläss för arbetarlitteratur (och staden Malmö) in i den Lundbergska fållan. Det vore en ren och skär lögn att påstå att den svenska bokutgivningen svämmar över av modern arbetarlitteratur, men kanske har Kristian Lundberg satt stenen i rullning med detta mästerverk.

Undertiteln till Yarden är en berättelse, och detta är precis vad Yarden är. Yarden är en berättelse om Lundbergs klassresa nedåt, tillbaka till den arbetarklass från vilken han genom sin karriär som författare, poet och skribent lyckats ta sig ifrån. Det börjar med att skribentjobben bli färre och färre, räkningarna samlas på hög och hyran måste betalas. Lundberg får då via bemanningsföretagsbranschen arbete som timanställd på yarden, en plats i Malmös hamn där bilar mellanlandar innan de skeppas iväg till andra platser i världen.

I sol, regn, blåst, snö och isande kyla ska dessa bilar flyttas fram och tillbaka på enorma parkeringsplatser. Arbetsförhållandena är föga förvånande under all kritik och arbetet sker under ständig bevakning från arbetsledare och videokameror som ser till att tempot hålls, att ingen maskar och att ingen skadar bilarna då de ska parkeras med millimeterprecision. Yarden skildrar hårt arbetande människor helt utan inflytande över sin arbetssituation och, i förlängningen, livssituation.

Det är en bok som i den bästa av världar borde minska i aktualitet, komma längre och längre bort från verkligheten. Så är inte fallet, och nu får den i stället läsas som en stridsskrift, en uppmaning till att återta klasskampen och låta den föras underifrån och inte, som nu, ovanifrån.

Svetlana AleksijevitjBön för Tjernobyl

De absolut bästa böckerna jag har läst den senaste tiden är skrivna av Svetlana Aleksijevitj, född i Ukraina och uppvuxen i Vitryssland. Aleksijevitj är mest känd för sin svit Utopins röster som består av fem dokumentära böcker i vilka hon skildrar sovjetmänniskan genom olika skeenden och händelser. Det som utmärker Aleksijevitjs författarskap är formen på hennes böcker. Det dokumentära material som böckerna grundar sig på består av en enorm mängd intervjuer som Aleksijevitj själv har utfört med människor som har varit inblandade i det för boken givna temat.

I Bön för Tjernobyl är det, vilket titeln avslöjar, Tjernobylkatastrofen som står i fokus. I denna bok möter vi de som sanerade platsen efter katastrofen, de som bodde i närheten och fortfarande bor kvar, änkor till de sanerare som dött, ingenjörer som jobbade på kärnkraftverket, soldater som skickades till platsen för att ”bekämpa atomen med vapen” samt flera andra. Det är fruktansvärda levnadsöden och historier som kommer fram i boken.

Aleksijevits röst hörs aldrig, hennes intervjufrågor är inte utskriva i texten, det är bara de drabbades historier som vi möter på boksidorna och det är en textmassa som det inte går att värja sig mot, det är inte möjligt att inte drabbas av vad dessa människor varit med om. Den starkaste kärleksskildring jag över huvud taget har läst kommer från en av änkorna som i den avslutande texten beskriver hur hon vid sin makes dödsbädd, under tiden som hud och kroppsdelar faller av hans kropp på grund av strålningen han utsatts för, försöker hålla hoppet vid liv genom att måla upp en framtid bortom staden, ute på landet där inga människor finns som kan se hans sönderstrålade kropp.

Att läsa Aleksijevitj är som att lyssna till en kör där varje körmedlem, i tur och ordning, ensam framför det i förväg bestämda stycket och trots att stycket är detsamma skiljer sig varje röst från de andra. Stycket sjungs i olika stämmor och inom de olika stämmorna är rösterna olika, det är tonfallsförskjutningar och individuell inlevelse på grund av individuella upplevelser. Ibland spricker en röst och det uppstår en dissonans mot de andra, ibland tappas orden bort och det uppstår en välbehövlig tystnad. Tillsammans, efter att alla har fått tolka stycket, har vi i publiken fått en allomfattande upplevelse av lidandets anatomi och en inblick i den Sovjetiska folksjälen och den maktlöshet de levde under. Aleksijevitj skriver, eller snarare sammanställer, ojämförliga och fantastiskt gripande böcker. Ge dem en chans.

Etiketter: , , , , ,

Ett svar to “Pyramidos Viktor Forss uppmanar till läsning”

  1. Bibliotekariecore | Jonn Palmér Jeppsson Says:

    […] https://barametal.wordpress.com/2015/03/02/pyramidos-viktor-forss-uppmanar-till-lasning/ […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: