Exklusiv intervju – Bombus: ”Det vore fint att släppa några smaklösa skivor innan vi kraschar”

”Dimebags grav? Det var vår busschaufför som tog oss dit.”

bombusband

Bara Metal undrade. Bombus Feffe svarade. Den här intervjun är den enda ni behöver läsa med Bombus för resten av året.

På er hemsida beskrivs ni som ”…a most user friendly band…” Jag förstår att det är lite glimten i ögat, men du som träffar fans och annat löst folk – tycker du er musik går hem i många läger?

– Det är nog inte mer än ett skämt. Men visst går vår musik hem i flera läger. Vi har aldrig haft behov av att nischa oss. Därför går vi kanske hem hos en blandad publik. När vi lirar står det punkare, heavy mettlers, hipsters och allt möjligt löst folk i publiken. Vi vill ha det så. Musiken är viktigare en genrer och korrekthet. Är nåt bra så är det bra. Då ska det inte spela någon roll om man har patronbälte och Nifelhein-patches eller IPA-skägg och en cykel med bockstyre utan bromsar parkerad utanför. All sån skit är bara yta ändå.

Att vara i metalbranschen och komma från Göteborg – blir ni ofta påminda om det på turnéer och annat?

– Många försöker göra kopplingen mellan oss och Göteborg och Göteborgsscenen som har varit och fortfarande är men jag tror inte att det finns nån påtaglig sådan. Jag gillar typ Storm of the Light’s Bane, The Somberlain och typ Slaughter Of The Soul om man snackar tidig västkusthårdrock. Vilket 99% av alla andra gör också, så det är ju verkligen inget unikt med det. Men folk snackar gärna Göteborgsmetal med oss. Ni journalister men ocksp kreti och pleti på turnéer.

Ert album The Poet And The Parrot var enligt kritiker.se det typ tredje mest hyllade metalalbumet i Sverige 2013 – Tycker ni att intresset för Bombus märks i svensk media, skriver tidningarna om er i tillräcklig utsträckning?

– Absolut. Jag tycker att vi har fått tillräckligt med uppmärksamhet i svensk media. Jag tycker också att vi förtjänar den uppmärksamheten vi får. Vi är inget jättestort band så det hade blivit overkill om det snackades för mycket. Då hade folk tyckt att det var ett jävla tjöt Bombus. Men visst är det bra när det skrivs om oss. Speciellt inför festivaler som SRF till exempel.

Ett band som jag tycker ofta dyker upp när man läser om er är Motörhead. Hur ser ni på den jämförelsen?

– Jo det stämmer. Vi har några alster som osar Motörhead helt klart. Våra röster kanske påminner lite om Lemmys också i folks öron. Sen är det stor fördel annat än just Motörhead i det vi gör, inget snack. Men vill man förenkla – vilket ligger många nära till hands – så kanske man nöjer sig med Motörhead.

I en av de recensioner jag läst om ert senaste album står följande: ”… varje spår följer en liknande mall…” Hur väl tycker du det stämmer med ert sätt att bygga upp låtarna?

– Helt fel. Många band följer en mall. Bra mall eller dålig mall. Vi tillhör nog den kategori av band som inte följer nån direkt mall på gott och ont. Folk kan ha svårt att placera det vi gör och vi kan tyckas vara spretiga men nån mall följer vi inte. Så personen som skrev det hittar antingen på eller har fått det hela om bakfoten. Fast självklart låter det Bombus om Bombus. Vi är ju Bombus.

Du och bandet måste ha känt att ”Fan, detta är jävligt bra” när ni spelade in The Poet And The Parrot. Så en enkel fråga – varför är ni så himla bra just nu?

The Poet And The Parrot var en lång process på grund av att vi var ute och spelade mycket. Under den processen så kände vi både ”fan, detta är jävligt bra” och ”fan, det här håller inte”. Men vi blev nöjda med slutprodukten. Det blev ungefär som vi ville. Vi vill att alla låtar vi gör skall ha en catch eller hook. En grej som sticker ut och gör just den låten unik. Det kan var en slinga, en refräng, ett stick eller en koklocka. Men någonting som gör att låten särskiljer från andra och gör den minnesvärd. Förhoppningsvis lyckas vi med det och förhoppningsvis lyckas vi bra göra musik som tilltalar människor nu och kanske en tid framöver.

Apropå framtiden – Tänker du någonsin i termer som att snart spricker bubblan, snart försvinner min förmåga att skriva bra musik som känns angelägen. ”Snart släpper vi vår Load och Reload?

– Haha! Det är få band förunnat att få hålla på så pass länge att man får möjligheten att tappa det så stort att man släpper en Load och Reload eller rent av en St. Anger eller varför inte en Lulu? Vi har inga idéer om att det vi gör skall hålla för evigt. Allt har sin tid. Jag tror att de flesta band har X antal bra alster i sig sen är det dags att lägga av. Sluta i tid eller på topp eller hur man nu vill se det.

– Får man möjlighet att släppa 3-5 bra plattor så skall man vara nöjd. Sen är det nog ofta bättre att söka nya konstellationer med en annan dynamik för att kunna göra något nytt och fräscht. Sen vore det ju självklart en ynnest om det går så bra att vi också får möjlighet att få hybris, bli för gamla, inte lägga av i tid och släppa några riktigt smaklösa skivor innan vi kraschar totalt. Det vore ett fint avslut.

Är The Poet And The Parrot ett exempel på minutiös granskning av varenda låt? Inget lämnas åt slumpen?

– Inte mycket lämnades till slumpen. Vi ville göra ett genomarbetat album där allt material var bar sig självt och tempon, variation och dynamik var väl genomarbetat. Det finns olika tillvägagångssätt och inget är rätt eller fel. Vår första platta var mer spontan och det passade oss då. Vi ville göra något annat den här gången och nästa platta kommer garanterat inte att låta som någon av de tidigare. Vi blir lätt rastlösa och har inget behov av att upprepa oss.

Men ju populärare ni blir desto mer tid till turnéer och mindre tid till perfektion av musiken?

– Både och. Turnera tar tid helt klart. Men man arbetar fram sätt att skriva nytt på och vi känner ingen tidspress att skriva nästa platta. Det är bättre att det får ta den tid det tar även om bolag och andra vill ha en ny skiva för att bandet ständigt skall vara aktuellt så är en halvdan platta i rätt tid en mycket sämre idé än en bra platta lite senare. Det är dumt att kompromissa med kvalitén på det man gör bara för att konstant vara i hetluften.

Ni har hamnat i ett Sverigeläger hos Century Media, med bland annat Vampire som också är från Göteborg – finns det någon sammanhållning mellan svenskbanden på Century Media?

– Yes, vi är kompisar med Vampire och andra band som ligger på CMR. Svensk metal är stort internationellt och håller generellt hög kvalitet. Detta tror jag CMR inser också och har signat flertalet svenska band på senare tid. Vet inte om vi ger varandra tips men band emellan så är det inte omöjligt att lite skivbolagssnack kommer på tal ibland.

Ditt eget skivbolag då? Ligger Mourningwood Recordings nere just nu?

– Mourningwood Recordings ligger på is för tillfället. Jag och min partner in crime Anton har inte tid att göra jobbet för tillfället. Han har däremot ett eget nystartat bolag som heter Fetish och har grymma släpp på gång. Att ha eget bolag är kul men tar mycket tid. Jag gillade att släppa Bombus själv men nu passar det oss bättre att nån annan gör det åt oss. Century Media har dessutom mer muskler och har därför förmågan att nå ut till fler.

Ni har besökt Darrells grav under er USA-turné nyligen – var det planerat?

– Det var vår busschaufför som tog oss dit. Helt oplanerat. Jag vaknade faktiskt på plats och hade ingen aning om att vi hade stannat just där. Vi gillar både Pantera och Dime så det var väl kul att se. Mer ”bara för att” än nåt annat. Inga tårar trillade så sett.

Okej. Nytt ämne – Ni är två sångare som dubbar varandra typ. Det ser effektivt ut, och låter effektivt. Men det måste både finnas både fördelar och nackdelar gissar jag?

– Fördelar: det låter bra, för det mesta. Är jag trött i pipan eller glömmer text så kan Matte täcka upp och vice versa och vi kan jobba med harmonier osv på ett kul sätt. Men framför allt så bidrar det till ett eget sound.

– Nackdelen är att det krävs mer repande för att få det tight så vi inte bladdrar i munnen på varandra.

I en intervju på nätet har du sagt föredrar att lyssna på musik som inte låter likdant som Bombus för att bli inspirerad. Kan du utveckla det?

–  Det är ingen större vits att söka inspiration i det man alltid lyssnat på. Jag behöver inte slänga på Master Of Puppets eller Overkill för att komma på nya idéer. Det behövs liksom inte för det är ju redan inbäddat rätt djupt.

– Inspiration kommer oftare från annat håll, från vad som helst och från musik som ligger längre ifrån vad vi gör än det som är uppenbart. Sno inte din grannes cykel och ställ utanför din egen dörr. Gå några kvarter bort och sno en så får du garanterat behålla den längre. Det är smartare, mindre uppenbart och mindre pinsamt.

…samtidigt verkar ni i bandet ha typ 400 t-shirtar som hyllar andra hårdrocksband. Lyssnar ni aktivt på metalmusik?

– Ja, vi lyssnar aktivt på metal. Ny som gammal. Från alla möjliga tidsepoker. Men vi lyssnar mycket på annat också, vad som helst, även om det totalt sett är fördel hård musik i våra liv. Även om sill och potäter är det godaste som finns så äter vi gärna annan mat ibland.

Angående låttexter undrar jag lite – I intervjuer jag läser med dig verkar du rycka på axlarna åt textskrivandet. Är en låttext mer eller mindre underlägsen musiken den framförs till?

– Personligen tycker jag generellt att musiken trumfar texter. Detta gäller absolut inte i alla lägen. Vi lägger visserligen mycket tid på texter också men musiken går först. Band som kan konsten att klara av både text och musik vinner, band som klarar av musiken kommer tvåa och band som bara grejar texter förlorar. Detta gäller givetvis inte Onkel Kånkel, Eddie Meduza eller Tom Zacharias.

Till sist – jag märkte flörten till W.A.S.P. i en av era låtar – W.A.S.P. spelar också på SRF, hur planerar du detta? Passar man på att försöka träffa Blackie Lawless eller andra idoler när man är på samma festival?

– Visst finns det W.A.S.P.-flörtar i det vi gör. Jag anser att Blackie Lawless bitvis har varit genialisk. Inget snack om den saken, men jag har faktiskt ingen större lust att träffa honom. Men om man har chansen att träffa en gammal idol så är det ju kul att ta den och byta några ord. Jimmy Page från Led Zeppelin var faktiskt och kollade på oss i USA. Efteråt hade vi chansen att snacka lite med honom men jag blev star struck, frös till och sket i det. Haha! Han var för stor på nåt vis.

MISSA INGA INTERVJUER ELLER INLÄGG – FÖLJ BARA METAL PÅ FACEBOOK

Etiketter:

Ett svar to “Exklusiv intervju – Bombus: ”Det vore fint att släppa några smaklösa skivor innan vi kraschar””

  1. DK Says:

    Kunglig intervju!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: