Exklusiv intervju – Vampire: ”…som ett förbannat kompromisslöst gatugäng som ibland repar när de inte är ute på stan med sina stora hundar”

Vampire lättar på kistlocket.

vampireband2013_638

Vampire hyllades för sin demo när den släpptes förra året. Bandet fick snabbt ett rykte om sig, eller, nej, det låter klyschigt. Vi skriver så här istället. Vampire är skitbra, Century Media insåg det också och gav bandet skivkontrakt, vilket blev officiellt klart precis dagarna innan Bara Metal köpte en trevlig band-t-shirt genom bandet.

Och vad vill vi hellre än att läsa en intervju med detta band? Black String ger raka svar utan att hyckla. En spade är en spade. En skitfråga är en skitfråga.

Ni har dragspel på albumet – var hittade ni dragspelet? Och vem i bandet kan spela dragspel? Ett udda instrument, ett udda konstart att kunna.

– Någon i bandet kom med förslaget att använda ett dragspel på vissa partier på Vampire och genom vår inspelningstekniker på skivan, Oskar Lindberg, kom vi i kontakt med en person som kallar sig Sleeper in the Deep som spelar dragspelspartierna.

Sleeper in the deep – det namnet gick han knappast och kallade sig innan ni ringde?

– Det står inte så i telefonkatalogen i alla fall.

Howl from the coffin är en av de bästa låtar jag hört på länge, själv måste jag spela den flera gånger om dagen – hur kom låten till? Varför blev den så himla bra?

– Omdömena om just den låten varierar som natt och dag. I vilket fall så är Howl from the Coffin den första låten vi började skriva efter att ha gjort klart bandets demo. Ett parti i låten kom till så sent som under skivinspelningen.

Howl from the Coffin uppvisar alltså ganska mycket av Vampire, vilket är anledningen till att vi valde den som första låt att lansera från skivan.

Ert album är riktigt bra, och har bland annat fått höga betyg [som en åtta av tio] i svensk metalpress. Är ni nöjda – eller kan det bli bättre?

– Alla band strävar väl efter 10/10 som betyg? Det är svårt att säga vad som får en recensent att sätta betyget 9 istället för 8 eller 10 och någon absolut rättvisa är nog svår att hitta i själva poängsättningsproceduren. Givetvis kan Vampire ur mitt perspektiv bli bättre, men det råder ganska många uppfattningar om vilka beståndsdelar som omfattas av begreppet bra.

– Som instrumentalist är det lätt att tröttna på att göra samma sak om och om igen, men delar av publiken kan liksom konservativt lagda recensenter ha svårt för förändringar. En person som just har upptäckt heavy metal tycker antagligen inte att Seventh Son of a Seventh Son är den bästa Iron Maiden-plattan.

– Och på tal om förändringar, är Blessed are the Sick bättre än Altars of Madness? På sätt och vis, på andra sätt inte. Jag har alltid uppskattat artister som gör något annorlunda och svårt framför dem som bara kör på i samma hjulspår under en hel karriär.

Innebär det att ni redan kikar mot att göra något svårare och mer annorlunda på nästa släpp?

– Det finns i nuläget inte så mycket att säga om nästa Vampire-utgåva. Det vore dock konstigt om tidsförloppet till nästa utgåva inte skulle medföra några hörbara förändringar.

Detta med att vara anonyma kontra tala om vilka ni är – vad är fördelarna och nackdelarna?

– Jag har funderat lite på själva uppståndelsen kring detta och eftersom inga utländska journalister har frågat om denna så kallade anonymitet har jag kommit fram till att det måste vara ett inhemskt fenomen. Fördelen är att Black String är lättare att stava än mitt vanliga namn, nackdelen är att folk istället undrar vad man menar med den benämningen.

Inhemkst? Menar du att svenskar är nyfikna på svenska anonyma band, och fransmän är nyfika på franska anonyma band?

– Ungefär så. Jag tror i och för sig inte att jag hört talas om begreppet anonyma band före 2010. Redan på 1980-talet fanns det ett stort antal band som bar artistnamn: Venom, Sodom, Bathory, Hellhammer och Sarcófago, till exempel. Konstigt att många tycks ha glömt bort det. Försöker Vampire vara mer anonyma än nämnda band? Nej.

Förresten, vad svarar du när folk frågar vad du menar med Black String?

– Det är faktiskt aldrig någon som gör det, av någon anledning.

Ert ljud, ljudbilden ni förmedlar – vad var ni absolut ute efter, och vad fick det absolut inte låta som?

– Det är viktigt att fånga den ljudbild som finns i replokalen och som vi vill förmedla från scenen. Det får alltså inte låta som ett ihopklippt sammelsurium av triggade trummor, digitalt reverb och tonvis med pålagda vackra gitarrslingor i arrangemang som kan kännas som en alltför lång orgasm.

– Istället ska det låta som ett förbannat kompromisslöst gatugäng som ibland råkar träffas i en replokal när de inte är ute på stan med sina stora hundar, ett gäng som då och då tar fram någon känslomässig sida vid tanken på en fallen kamrat.

Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: