Diabolical: ”Det är inte många plattor som släpps i år som är i samma klass som vår”

Den 27 september släpper svenska Diabolical sitt genomarbetade album Neogenesis. Det är inte bara ett gäng smattrande moderna death metal-låtar – med albumet följer en bok, en typ av kort novell, vars text och kapitel är sammanvävd med musiken, låttexter och till och med låtordning. Men lugn, båda två fungerar var och en för sig (för er som bara vill ha metal) men ger onekligen ett större djup tillsammans.

Neogenesis är med andra ord ett hästjobb. Bara Metal har intervjuat Carl Stjärnlöv [gitarr] i Diabolical, som skrev boken och som lagt ned ofantlig tid på albumet ihop med övriga medlemmar. Ska du bara läsa en intervju i år – se till att det blir denna.

diabolical_2013_bwp_01_v2

Var kommer idén om en bok – inte storyn i sig utan just en bok – ifrån?

– Idén fick jag för många år sedan. Det var i samband med att jag diskuterade nedladdning med en vän. Diskussionen ledde in på bokbranschen och någonstans där föddes idén.

Vad sa skivbolaget när ni presenterade idén?

– Vicisolum är väldigt bra att arbeta med och Thomas, som är chef, har varit positiv hela vägen. Han litar på oss och har stöttat oss hela vägen med det här.

Det måste vara en större produktionskostnad – vem stod för det?

– Det viktiga är inte vart pengarna kommer ifrån, det viktiga är vad man har i sitt sinne. Finns det en väl förankrad bild av vad man vill göra som musiker, konstnär eller som person, och en stark vilja så är vad som dyker upp längs vägen av mindre intresse.

– Den kraft som vi individer besitter är långt starkare än de flesta anar. Pengar är bara en illusion. Men kraften är verklig. Och det är med hjälp av den som vi skapat Neogenesis.

Men är detta ett motdrag för att sälja fler fysiska album?

– Den ursprungliga idén var av sådan karaktär men när vi väl bestämde oss för att genomföra den så insåg vi tidigt att det här skulle bli långt mer än en fräsig PR-kampanj eller ett halvhjärtat försök att slänga med något litet extra till den fysiska utgåvan.

– Jag var tvungen att lära mig skrivarkonstens hantverk och längs den resan så fick albumet och historien en djup mening som har färgat hela skapandeprocessen. Musiken och historien var tvungna att samspela och låtskrivandet blev ganska annorlunda. Sedan fick budskapet och filosofin ett mycket större utrymme i och med boken. I slutändan blev albumet något större än de enskilda beståndsdelarna och det är jag mycket nöjd med.

images-1Okej. Så du fick lära dig att skriva från grunden? Berättarstilen ger intryck av någon som har stor rutin på det, det rinner som vatten för läsaren. Hur bar du dig åt?

– Jag har jobbat hårt för att lära mig. Det är ett hantverk som vilket annat, skillnaden är bara att verktyget, språket, använder vi alla dagligen och därför är det lätt att tro att det bara är att sätta sig ner och skriva. Men bara för att du använder händer och fötter varje dag innebär det inte att du automatiskt har svart bälte i karate. Det är samma sak med skrivarkonsten.

– Jag har läst massor av böcker, men också gått kurser och studerat massor. Min läromästare heter Jorun Modén och hon har varit oumbärlig för processen. Hon är författare och har bland annat skrivit romanen Samael. Inte helt oväntat visade hon sig vara jävligt metal och mycket riktigt är just Samael ett av hennes favoritband. Så det gick väldigt bra att kommunicera med henne kring Neogenesis och just balansen mellan musiken och innehållet i historien kunde diskuteras enkelt.

– Jag tror att det är extra lätt att bryta det osynliga kontraktet som en författare har med sin läsare i det här fallet just därför att många saker känns inte ”metal”. Om handlingen i Neogenesis hade berört för vardagliga saker hade det inte känts ”metal” och det hade inte passat. ”Kurt Wallander gick och pissade och gick sen tillbaka till kontoret och drack en till kopp kaffe” känns inte särskilt metal medan ”i kaoset framför honom låg hans artfränder med den brända huden hårt spänd kring utsträckta stela armar och med munnar fulla av förkolnade tänder” funkar bättre. Det har varit en otrolig upptäckt för mig som kreativ person att hitta ett nytt uttryckssätt som är annorlunda jämfört med musik och grafik, vilket jag ägnat mig åt halva livet. Det ska bli intressant vad mer jag kan göra med skrivandet.

I framtiden – Kan du tänka dig att bara släppa bok, utan musik till?

– Vi får utvärdera efter att Neogenesis släppts och titta på hur responsen har varit. Om våra fans vill att vi fortsätter på samma bana så är det inte omöjligt att vi gör det. Samtidigt måste vi vara ärliga mot oss själva och fråga oss vad vi själva vill. Det klassiska dilemmat mellan ett band och deras fans förväntningar.

Jag har läst hela boken – storyn om en människa som verkar ha överlevt en bomb är klockren och påminner om min favoritbok Vägen med Cormac McCarthy. De andra delarna drar mer åt sci fi/fantasy med religiösa undertoner. Berätta om konceptet och inspirationen till berättelsen!

– Världens undergång är ett återkommande tema för oss som vi behandlat i låtar som Children of the Mushroom Cloud och Extinction så det kändes som en naturlig utgångspunkt. Samtidigt är jag ett stort fan av apokalypsen och vad som kommer att ske därefter så det var ett lätt val att välja utgångspunkten. På ytan är Neogenesis en ganska rättfram historia om världens undergång men under ytan döljer sig mycket mer. Det finns en hel del att läsa mellan raderna och jag uppmanar alla läsare att verkligen reflektera över vad det är de läser och se vad de kan hitta både i bokens budskap och inom sig själva.

– Historien och filosofin bakom Neogenesis växte fram gradvis under skapandet. Så här i efterhand känns skapandeprocessen ganska diffus och jag upplevde ofta att inspirationen kom från en källa utanför mig själv. Mycket av innehållet kom till mig under meditation och i drömmar och jag är övertygad om att albumet kommer att tala till lyssnarens och läsarens undermedvetna på samma sätt som det kom till mig.

Nu kommer belackare kalla er för pretentiösa (förmodligen främst de som aldrig tar sig an att läsa boken) – vad säger du till dem?

– Jag ser det inte som något negativt att vara pretentiös. Det är väl klart som fan att projektet är pretentiöst, och vi har extremt höga krav på oss själva i det vi gör. Men därmed är inte sagt att vi sitter med varsin pinne i arslet i studion när vi gör musik och spelar in och tar oss själva på för stort allvar. Jag tog även skrivandet av boken på största allvar men det var en absolut nödvändighet. Ett sådant här projekt får man inte göra halvdant. Det går bara inte. Folk får tycka vad de vill om boken. Men ingen kommer kunna säga att vi gjort en dålig platta, för musikaliskt är Neogenesis urstark och jag kan ärligt och osvenskt säga att det inte är många plattor som släpps i år som är i samma klass.

Hur lång tid tog det att gå från ax till limpa – du verkar ha varit upptagen länge med detta?

– Ja, det tog en stund. Vi började skriva låtarna för mer än tre år sedan och boken började ta form parallellt. Men som sagt, våra höga krav och det faktum att jag var tvungen att lära mig skrivarkonsten från grunden gjorde att det tog ett tag. Jag hoppas att vi kan lägga i en växel utan att tumma på kvaliteten framöver, men kvaliteten kommer i första hand så vi får se. Vi har inga planer på att ta det lugnt i alla fall om vi säger så.

Vi ska inte glömma musiken – berätta hur ni skriver låtar?

– Skapandeprocessen blev som sagt väldigt annorlunda jämfört med när man skriver ett vanligt album. I vanliga fall så gör man ett gäng låtar, skriver lite texter, filar på allt ett tag, spelar in och sen släpper man det. I vårt fall var vi tvungna att ta hänsyn till historien när vi skrev låtarna och redan på ett tidigt stadium blev t.ex. låtordningen avgörande. När vi väl börjat på ett kapitel så kunde vi inte ändra låtordningen senare. I vissa fall behandlades enskilda riff i relation till historien. Vi kunde diskutera saker som ”känns det här som ett vattenriff?” för att se till att stämningen i boken återspeglades i musiken. Det var ett annorlunda och stundtals svårt arbete, men mycket givande i slutändan.

– Musikaliskt så utgår vi nästan uteslutande från att någon i bandet gör en enkel förproduktion hemma som vi sedan arbetar med tillsammans i replokalen tills vi känner oss tämligen nöjda med låten. Därefter spelar vi in en förproduktion i Necromorbus Studio under almbuminspelningsliknande förhållanden. Med Neogenesis spelade vi in alla låtar som är med på skivan för att utvärdera dem. Så vi har i princip spelat in skivan två gånger – en pre-production och en albumsinpelning. Det kan tyckas överdrivet men för oss är en gedigen pre-production helt nödvändig. Mycket av detaljarbetet görs här och det är härifrån vi tar låtarna från att bara vara bra och ser till att de blir svinbra.

– När vi sedan spelar in albumet på riktigt så vet vi in i minsta detalj exakt vad som ska spelas in och kan fokusera helt på att leverera och slipper lägga tid på att diskutera hur vi ska genomföra detaljer.

World in Silence och Reincarnation of the Damned är mina favoritlåtar – kan du berätta hur de kom till utifrån vad du nu har sagt?

– Med World In Silence gjorde Pär en förproduktion som vi jobbade med i replokalen. Vi bytte ut några riff och ändrade arrangemanget lite. Under förproduktionsinspelningen i Necromorbus jobbade vi mycket med tempon till den här låten. Den har mest tempoåkningar av alla låtar på skivan och den fick ett rejält lyft i och med det. Under den här fasen utvecklade vi sången och stråkarna också.

Och Reincarnation of the Damned?

– I fallet med Reincarnation of the Damned så gjorde jag den första förproduktionen. Jag var ute efter att göra en långsam och tung God Of Emptiness-liknande låt och första förproduktionen är ganska olik slutresultatet. Den blev inte så Morbid Angel-liknande som jag från början hade tänkt utan det blev en låt med lite högre tempo och mer driv medan vi jobbade med den i replokalen. Under pre-production-arbetet i Necromorbus så jobbade vi bland annat mycket med körer, stråkar och sång. Ungefär så här såg det ut med arbetet av de andra låtarna också.

Bor du i Stockholm eller Polen – jag blir inte klok på det?

– Jag bor i Polen just nu men i vanliga fall bor jag i Stockholm. Resten av året ska jag dock spendera i de polska skogarna och bergen, plocka svamp, meditera och samla inspiration till ny musik.

Plocka svamp i Polen? Är det kantareller som gäller, precis som här hemma?

– Här gillar de att plocka svamp. Tjejen och hennes mor gör det ofta och då hakar jag på. Dock inte kantareller. Oftast något Karljohan-liknande. Men framförallt är det att spendera tid i naturen som är det viktiga för mig. Att komma närmare vårt ursprung och vår naturliga miljö, att komma närmare källan till vår kraft och få energi och inspiration.

– Från början var vi en del av naturen, nu har vi till och med skapat ordet ”naturen” och skärmat av oss från vårt ursprung och skapat våra egna små helveten i städer, kontor och hus. Det råder en fruktansvärd obalans, en fysisk och spirituell nedåtgående spiral som kommer att leda oss käpprätt åt helvete. Om vi inte skärper oss och börjar hitta oss själva igen så kommer inte historien i Neogenesis vara långt från verkligheten. Att göra en så enkel sak som att gå ut i skogen och plocka svamp är en bra början.

Etiketter: , ,

Ett svar to “Diabolical: ”Det är inte många plattor som släpps i år som är i samma klass som vår””

  1. Carl Stjärnlöv debuterar med Neogenesis | FÖRFATTARKURS.SE Says:

    […] känns högtidligt att få läsa intervjun i Barametal med Carl Stjärnlöv, begåvad författare och dödsmetallgitarrist som debuterar med Neogenesis, […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: