Candlemass: ”Vi brukar säga att vi har världens näst coolaste logga…”

Candlemass är aktuella på Sweden Rock. Här är en pinfärsk intervju med Leif Edling:

Candlemass_-_Leif_Edling

Ni tänker inte göra fler studioalbum med Candlemass – står du fast vid det idag?

– Ja. Det tar sjukt lång tid att spela in en platta, och det känns idag som att det är ganska jobbigt att lägga ett helt jävla år på en sån sak. Så vi känner väl att vi vill lägga krut på att spela live istället.

– Speciellt nu när vi har en så extremt bra sångare i bandet, så är det bara kul att köra mer live och vi har fått extremt bra respons på live-gigen. Så, ja, vi tror detta är ett bra sätt att förvalta Candlemass på.

Men du som kompositör? Kliar det inte i fingrarna?

– Jo. Inte än, den nya plattan kom ju ut ganska nyss. Men det är klart det gör. Det finna andra utvägar för sånt. Jag har ju ett band som heter Krux som jag gärna gör nya platta med framöver. Jag funderar på att göra en platta på svenska också. Bara en vanlig singer/songwriter-platta. Det finns många utlopp för det där, man behöver inte pensionera sig bara för att man inte ger ut album med Candlemass

Singer/songwriter-platta – långt bort från hårdrocksvärlden?

– Ja, jag är otroligt stort Beatlesfan, så jag har i många år tänkt att det skulle vara jättekul att försöka göra en singer/songwriter-platta på svenska med liksom lite andra poptendenser, åt Beatles eller Bowiehållet, PJ Harvey.

Avskalat?

– Ja, precis. Men med jävligt snygga harmonier. Den tanken har funnits i några år, så nästa år kanske det händer.

Sjunger du själv då?

– Ja, kanske. Eller så hittar man någon med en vän liten pipig röst. Äh, jag vet inte. Men jag klinkar en del på min akustiska gitarr här hemma. Nåt ska vi väl hitta på.

Tillbaka till Cadlemass – Är det släppet som är det jobbiga, inte studioarbetet?

– Det tar alltid ett år, eller ett år och tre månader, att gå från ax till limpa. Jag pallar inte att lägga ett år på en skivinspelning: ett hålvår låtskrivande, och sedan tre-fyra månader i studion, sedan tre-fyra månader med foton och promon och allt som tar tid vad gäller skivsläpp, så som omslag. Det tar en jädra tid alltså! Så är det bara, det går inte att komma runt.

– Andra band jammar ihop en platta med omslag på tre månader. Men vi vill ta tid på oss, göra bra releaser. Och jag vill inte wasta ett år, jag vill komma ut och spela, och koncentrera mig på det.

Sweden Rock Magazine röstade fram Candlemass till ”bästa band någonsin i Sverige” nyligen. Blir det en speciell spelning därför?

– En headline på Sweden Rock är alltid speciell, men det blir på ett annat sätt än när vi fick utmärkelsen, då vi också spelade. Det blir andra låtar i setlistan eller en speciell scen som vi bygger.

– Förresten, den utnämningen kan vi leva på resten av våra liv. Vi kan garva och skita i allt, vi är ändå Sveriges bästa band. Racet är över, vi kan skita i att vi inte är grammisnominerade.

– Men faktum är att vi har fått sinnessjukt bra kritik för våra livespelningar. Det känns som en nystart med det här bandet. Vi är ett nytt och bättre band i och med Per Wiberg på keyboard, och Mats Levén på sång, så kritiken vi har fått för spelningarna har varit helt sanslöst bra. Vi har lyft oss 20-30 procent live med de nya killarna, nu märker vi att vi får headlinepositioner till flera festivaler, Italien, och Kanada har precis ringt. Nu får vi ännu bättre erbjudanden än tidigare. Det kanske har med utnämningen att göra, men det mesta bero nog på att vi har höjt oss på livesidan ännu mer.

Nystart? Du har tidigare nämnt att Candlemass fått ”en andra karriär” i intervjuer. Vad innebär detta?

– Jag skulle nog säga att detta är mark three. Första karriären var på åttiotalet. Då sålde vi många plattor. Sedan fick vi en nystart och ny karriär 2005, när vi gjorde vår reunion. Och då har vi pratat ganska mycket om vår andra karriär som vi hade. Men nu känns det som en ny grej till. Med Mats och Per har det liksom stigit ytterligen en liten bit. Lika kul som förvånande är det att ett band kan få en så lång karriär. Man känner sig som, jag vet inte vad jag ska jämföra det med, kanske Rush, som var bortglömda länge och som inte lirade här på flera år, och så upptäcker de suget efter att de ska ut och spela igen.

Okej. Så angående er andra karriär, med så bra betyg på albumen – trodde du någonsin på det?

– Nej, absolut inte. Bandet låg nere i flera år. Jag trodde aldrig det skulle bli nåt mer. Det här känns fortfarande som en bonusväg, vi är glada så länge det håller. Vi har roligare än någonsin just nu!

CandlemassNightfallNi gav ut album 1986, -87, -88, -89. Är så täta produktionscyklar möjliga idag?

– Inte för oss. Kanske för andra band.

– Det var liksom fortfarande en sorts sjuttiotalsinställning då, att ge ut ett album varje år. Och det är fine, du är i zonen hela tiden. Men idag tjänar du inte lika pengar på att göra en platta, du måste turnera röven av dig för att leva på det. Och eftersom alla jobbar i Candlemass så…

– …det är lättare för yngre band än för äldre band att leva på ingenting, bo i andra hand, bo ihop med din bandpolare. Då kan man leva billigt. Vi kan göra en platta vartannat, var tredje år, men inte snabbare. För det tar oss ett år att göra en skiva. Andra gör det på tre månader, det fungerar inte för oss.

Angående era omslag – Ni började med ett väldigt enkelt, sedan ett tag var de väldigt bombastiska – och nu stor vurm för döskallar på senaste albumen?

– På åttiotalet var det en konstnär, Thomas Cole, som vi gillade väldigt mycket. Nu har vi dragit ned på det lite, vi har inte den typen av tavlor längre, det är så många band som gör det: de mäktiga, episka tavlorna. Så vi har gått åt andra hållet.

– Nu var ju inte King of Grey Islands exakt så som vi ville ha den, men Death Metal Doom till exempel med ängeln på syns överallt för att den var ljusbrun. Och den senaste som är svartgul, Songs for the Dead syns också över allt för att den är jävligt ren, ganska minimalistisk och du ser exakt vad den föreställer. Den fångar Candlemass. Det är viktigt.

– Så här är det, att en gång i månaden skickar ett fan, eller ett skivbolag, eller en artist, skickar mig bilder och undrar om det kan bli nästa skivomslag. Och det är alltid bilder med ett monster, och något episkt, de här helt jävla blåa, de går tretton på dussinet av såna omslag. Då är det mycket bättre att hitta en bra konstnär som verkligen specialdesignar något till dig som du vet passar musiken. Vi vill inte vara ett dussinband, vi vill vara fria från alla klichéer, därför tackar vi nej till alla de omslagen. Vi har alltid gått våra egna vägar.

– Det är därför vi är där vi är, vi gör vår pryl, vi gör vår nisch. Det finns många clones, fejkband där ute som bara tittar på vad andra gör.

Candlemass-album-epicus-doomicus-metalicusOmslaget till Epicus Doomicus Metallicus – döskallen och korset, som har hängt med er sedan dess, var kom det ifrån?

– I grunden så är det en halvtafflig döskalle som jag målade. Jag började med den redan under Nemesis-tiden. Vår trummis just då, Mats Ekström, hans farsa hade en konstnärlig ådra och jobbade på ett tryckeri, han tog den här skallen med pinnarna genom skallen, och gjorde den på riktigt. Han tog den idén, ritade skallen och sedan var det vår logga. Den skulle självklart vara på omslaget. Vi brukar säga att vi har världens näst coolaste logga, Motörhead har väl världens coolaste logga, sedan kommer vi på andra plats.

Du är stor skivsamlare. Hur mycket Candlemass-album har du hemma? Jag tänker på olika vinylutgåvor, cd-utgåvor? Mätt i centimeter i hyllan!

– Hmm. 120 centimeter kanske? 130? Man kan tro att man har det mesta. Allt i vinylväg hoppas jag att jag har. Sen finns det alltid nån brasilianare som gett ut en bootleg som man ännu inte har. Jag försöker ha en så hyfsad komplett samling man bara kan ha.

Ingår det bootlegs i sin samling?

– Oh ja, alltså jag har ett helt gäng cd-bootar och vinylbootar. Men så kommer till Grekland och hittar en kasset som du aldrig sett förut. Jag är helt övertygad om att om vi turnerade i Asien, spelade i Singapore, eller Thailand, så skulle vi hitta flera sån grejer som vi inte har.

– Jag fick nyligen tag i en kinesisk Tales of Creation-vinyl som jag inte visste fanns, man bara ”what the fuck” liksom? Jag tror aldrig man kan ha en komplett samling. Men man kan försöka komma nära i alla fall.

Vill du läsa mer Candlemass – Läs Leif Edlings svar om hur låten House of 1000 Voices kom till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: