Tortyr. Att frivilligt utsätta en annan person för oacceptabel smärta och lidande. Ofta i flera dagar innan döden träder in. Ofta för att skada någon för resten av livet.
Det är vedervärdigt. Men vedervärdiga saker i vår historia ska inte gömmas undan och glömmas bort – det ska fram i ljuset så att vi lär oss att inte göra om misstagen, därför finns det heller inget absurt i ett tortyrmuseum, tvärtom.
Men jag skulle så klart aldrig skriva på Bara Metal om mitt besök om det inte var för att just detta museum besöktes av Anaal Nathrakh och ledde till att omslaget till Passion ser ut som det gör.
Och … att tortyr är ett återkommande tema i metal har också slagit mig. Två enkla exempel: 1. titeln på Cannibal Corpse tolfte studioalbum. 2. Texten till King Diamonds The Trial (Chambre Ardente) från The Eye (1990):
Sticking need’es into her skin yeah
In the dungeon blood is everywhere
Glowing need’es, need’es and pins yeah
She’s getting weaker, no more pain to feel
Jag trodde jag skulle lämna museet med ett illamående och ont i magen (Bara Metals fru avstod besöket för att slippa se skiten). Istället är jag förbannad på hur jävla dumma eliten, styret och kyrkan var under medeltiden och några sekel framåt. En människa var inte värt ett skit.
Etiketter: Anaal Nathrakh, Passion, Prag, Tortyrmuséet i Prag, Tortyrmuseum
Bara Metal 
19 april, 2013 kl. 11:34 |
Fascinerande hur man stundtals även gjorde sig besväret att utsmycka sina tortyrredskap. Smärta upphöjd till konst. Säger väl ett och annat om det mänskliga psyket… Tyvärr.