Recension – Labour of Love & Hate

LabourTitel: Labour of Love & Hate

Författare: Lena (text) och John (bild) Resborn

Impiety. Wormrot. Det är väl ungefär så långt mina kunskaper når när det gäller metal i länder som Thailand, Singapore, Malaysia och Indonesien. Tills nu. Med Lena (text) och John (bild) Resborns fantastiska guide över sydostasiatiska metalscenen är jag betydligt mer insatt: Labour of Love & Hate – An Underground Musical Journey through Southeast Asia. Det är en fin journalistisk bedrift, intervju efter intervju med folk involverade i metalscenen, smyckad med knivskarpa, fina och spännande bilder.

Det är oerhört fascinerade att inse vad internet har gjort för att sprida musik, och det är lika fascinerande att höra okända band prata om Dismember, Meshuggah, och Suffocation, eller att se bilder på fans i t-shirtar med Nile, Behemoth och lokala band. Vår vardag är lika mycket deras vardag.

Intervjuerna är djupsinniga, det handlar väldigt mycket om att skapa en förståelse för hur ett metalband fungerar gentemot samhälle, inhemsk kultur, västerländerna och religion. Det i sin tur visar på en metalkultur som spretar med begreppsförvirring och motpoler – så som black metal-fans som är trogna muslimer. När boken mellan raderna upplyser mig om stora kulturskillnader mellan metalscenen i Sverige och Sydostasien, så visar den lika mycket på stora skillnader mellan de länder boken skildrar, och mellan banden inom samma land.

Den enda gången jag känner att intervjun är för lättviktig och kortfattad är när Chad och Popo från banden Beside respektive Demons intervjuas. De spelade 2008 under en festival där elva unga människor trampades ihjäl. Sedan dess har åtminstone Beside ansetts vara ett ”killer-band” (enligt sig själva) med dåligt rykte. Jag skulle vilja höra mycket mer hur banden har rest sig från tragedin, varför polis skyller på banden och deras musik.

Den snuttiga intervjun gör dock ingen fläck på solen, för det finns så många bra intervjuer och svar att rumla runt i. Särskilt när Resborns tränger in i Indonesien, vars metalscen på vissa orter till viss mån är så vriden och underlig att det nästan är nedslående läsning. Polis och politiker är så oförstående till metal att de blandar ihop fansen med verkliga rebellstyrkor eller generella uppviglare. Likaså verkar en del av musikerna i så främmande vatten att det är svårt att förstå hur de tänker. Så som Purgatory från Jakarta, som spelar metal för att locka publiken till islam, så att de inte ägnar sig åt metal, för metal är ett dåligt livsval. Låter det underligt? Läs hela intervjun, det är än märkligare än så.

En annan lika underlig figur är Ombat i Tengkorak. Han blev känd i metalvärlden för sin medverkan i filmen Global Metal där han framstod som antisemit. Här gör Resborns en journalistisk bedrift tycker jag, när Ombat får en chans att förklara sig genom en tolk.

Till en början hade jag svårt att hänga med geografiskt, men ganska snart anade jag att länderna kom i en viss geografisk ordning (norr-söder). Det skulle inte ha skadat med ytterligare en liten karta vid varje intervju, säger nörden inom mig. Eller tydligare rubriker när en intervju går över till en annan. Oavsett vilket – jag kommer att läsa boken igen. Bara John Resborn fantastiska bilder är värd läsarens tid om och om igen.

Till sist. Konstnären Dede från Bali berättar en fantastisk historia: Första gången han och hans vänner hörde Metallica, dansade de runt med små cirkulära handrörelser nära bröstet till musiken – tills de fick se videor av hur fansen i Europa och USA gjorde under konserterna. Aha. ”So then we changed the style of course.”

Torbjörn Hallgren

Etiketter: , , , , ,

2 svar to “Recension – Labour of Love & Hate”

  1. Metallbibliotekarien Says:

    En synnerligen välskriven bok som visade också mig på min egen okunskap när det gäller metal i denna del av världen. Jag är imponerad.

  2. Niclas Says:

    Helt glömt bort den här. Ligger i R&R-rummet fortfarande och samlar damm. Snackade en hel del med författarna på Metaltown där de sprang runt och delade ut ex till allehanda rockers. John var överlycklig över att ha fått hänga med Manson efter giget sent på natten och att Manson verkade uppskatta gåvan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: