Intervju med Anaal Nathrakh: ”Hälften av de jag frågade reste ragg så fort frågan kom”

Anaal Natrakh_band2Årets album 2012. Så kan man sammanfatta Vanitas. Det kommer från bandet som började sin bana med black metal, och sedan lyckades hitta en egen nisch bland alla genrer som snurrar runt. Anaal Nathrakh har i Vanitas dels överträffat sig själva jämfört med sin föregångare (som var 2011 års album), dels återigen släppt musik ovanligt snabbt för att vara den här sega branschen. Alla övriga band hinner bara dra på sig strumporna på morgonen medan Anaal Nathrakh på samma tid skrivit tio nya låtar.

Bara Metal har intervjuat David Hunt [sång, oljud]. Han förklarar varför det har gått så kort tid mellan de senaste släppen, han berättar om fansen som surar till när han blir nyfiken och, ja, så tjötar vi lite om Årets album också:

I maj 2011 släppte ni förra albumet Passion. Två månader senare skriver ni på Facebook att ni ”skriver nya låtar”. Var ni besvikna på hur Passion togs emot av era fans?

– Vi är helt på det klara med att vissa människor inte håller Passion som deras favorit när det kommer till Anaal Nathrakh, men många andra tyckte den var svinbra, och det är helt enkelt olika sätt att se på saken. Det var den musiken vi ville göra just då, och med tanke på det var det ett väldigt framgångsrikt album för oss.

Var ni på något sätt missnöjda med albumet?

– Nej, inte alls. Du måste tänka på att när ett album kommer ut, så har det gått ganska lång tid sedan det spelades in. Så när vi skrev så på nätet att vi jobbade med nya låtar, då hade det gått ett år sedan vi hade gjort något nytt material.

– Just nu till exempel, även om Vanitas bara precis har kommit ut, är albumet redan ett år gammalt för oss, och vi funderar på nya grejer. Det är så det fungerar.

Så varför är musikbranschen så himla seg?

– Det är delvis upp till oss själva. Vi la mycket mer tid på själva produktionen och annat för att få det exakt som vi ville ha det. Det fanns massa alternativa versioner av låtarna som vi till sist dumpade, mycket mer än på tidigare album.

– Så även om det mesta var inspelat i slutet av 2011, så var inte albumet klart förrän en bit in på 2012. Och sedan kommer den där biten då du lämnar över ett album till skivbolaget, de måste hitta en perfekt lucka i sitt release-schema när det kan släppas och så vidare. Med tanke på att vårt förra album komma ut redan förra sommaren så var Candlelight inte särskilt sugna på att släppa nytt album innan det åtminstone gått ett år efter förra releasen.

– Men så fort det släpptes så lät det fortfarande fräscht och aktuellt, så jag tycker vi gjorde ett bra jobb.

VanitasSenare frågade ni fansen hur de ville att nästa album skulle låta, det vill säga Vanitas. När ni ställer en sån fråga – bryr ni er om svaren? Har de någon betydelse?

– Nej, inte egentligen. Vi ville bara höra deras svar. Och svaren var precis vad vi förväntade oss. Vi turnerade i Kanada nyligen och jag frågade några där vad de tyckte om valresultatet från deras granne i söder [USAs presidentval].

– Hälften av de jag frågade reste ragg så fort frågan kom. De ville inte ha några lektioner i politik, men jag var faktiskt bara intresserad av att veta om de tyckte resultatet var bra eller dåligt. Inte mer än så.

– Likadant när vi frågade fansen på Internet hur de ville att nästa platta skulle låta. Vi gör vad vi vill oavsett svaren, det här handlar inte om riktad musikkomposition. Men vi får större koll på hur vår musik fungerar i jämförelse med vad fansen förväntar sig.

Har ni börjat skriva nytt?

– Vi har några idéer som svävar runt. Vi jobbar på ett speciellt sätt, så det skulle kunna innebära att vi har en hög färdiga låtar tämligen snabbt. Vi har fått lite idéer här och där sedan ett tag tillbaka nu, och när den där inre strömbrytaren plötsligt slås på så går det sedan väldigt fort.

– Mick [Kenney – gitarr, bas, trumprogrammering] skulle alltså kunna ha ett album klart inom några veckor, men det skulle inte vara hans bästa för just nu laddar vi fortfarande batterierna. Vi är inte på topp ännu.

Så många bra låtar och så många skumma ljud instoppade här och där på Vanitas, så som det där underliga blåsljudet som hörs i Feeding the Beast [1:25-1:40]. Vad är det vi hör?

– Ah, just det, vi gillar att leta upp och slänga in olika ljud – vi kallar dem för ”found sound” – plus att jag själv gör massa bakgrundsbröt och annat. Mycket av det som låter som olika småljud eller samplingar är faktiskt mig lyssnaren hör, oavsett om de låter som röstsamplingar eller underliga ljud.

– Det ljud som du syftar på är faktiskt någon som skär i glas, som jag hittade när jag reste runt i USA, alltså när jag var hos Mick för att spela in skivan. Vi stöter alltid på saker som vi tycker låter fantastiskt och blir lyriska av, andra människor tycker nog vi är lite underliga på grund av det, men det är såna vi är.

– När vi var ute nyss på turné ihop hittade jag lite inspelningar jag gjort i min dator och spelade upp dem för Mick. En del av dem minns jag inte ens var jag fått dem ifrån, och Mick sa: ”Är du säker på att du inte for till helvete?”

To Spite the Face – hur kom låten till?

– Lustig nog har jag frågat Mick samma sak, och han gav mig det svar jag förväntade mig. Det är nämligen så med Mick att han skriver allt väldigt intensivt. Så han svarade: ”Det lät rätt just då”.

– Det är så klart inte det roligaste svaret för någon som vill ha insyn i hur vår musik kommer till, men detta till trots är det precis så det går till när vi skapar musik.

Sista låten, A Metaphor For the Dead, är otroligt vacker. Gitarrmelodin är det perfekta outrot. Kan du säga nåt om den?

– Tack, väldigt kul att du gillade det. För ovanlighetens skull är det faktiskt min idé. Av en anledning jag inte har lust att gå in på så ville jag göra något baserat på en operaaria som heter Vesti La Giubba, så jag hittade en översättning av texten, ändrade orden så att det passade vad jag vill få fram och visade det för Mick, som byggde låten runt den refrängen.

– Låten fejdar ut på slutet, så var det inte från början, men när vi mixade så sa jag att jag ville att det skulle tona ut med rejält mycket reverb så att det liksom flöt ut i intet. Jag tycker det blev väldigt bra, många har pratat med mig om just den låten, så jag är väldigt nöjd med resultatet.

Anaal

Etiketter: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: