Intervju med Carach Angren: ”Enskilda texter låt för låt kommer vi aldrig att göra”

Nån av de där stora metaltidningarna, eller om det var ett band, frågade sina fans på Facebook vilket album som är årets bästa. Carach Angren svarade en hel del av dem, så jag blev nyfiken. Jag gillade det lilla jag hade hört tidigare, men jag hade inte gett mig tid att sätta mig in i hela albumet.

Så det gjorde jag, och har sedan dess lyssnat på det dagligen. Topp tio 2012 i min bok. Så jag kontaktade bandet och bad om en intervju. Ardek [keyboard, orkesterarrangemang, sång] la allting åt sidan för att ge Bara Metal en inblick i hur ett mästerligt album kommer till.

Ni lägger stor fokus och mycket tid på era texter – varför är texterna så oerhört viktiga för Carach Angren?

– När vi startade Carach Angren kom alla tidigt överens om att vi ville berätta historier genom musiken, historier om paranormala ämnen så som spöken och skräck rent allmänt, vilket vi också gjort från dag ett.

– Texter är så klart en intressant aspekt i att få fram historien, så vi använder alla möjligheter det innebär. Till exempel citerar vi olika personer genom historien, och vi gillar att använda olika språk, så som engelska, tyska, franska, holländska.

Varje album är ett konceptalbum – vad inspirerar er till det? Filmer? King Diamond?

– Nej, vi inspireras inte av andra artister som gör konceptalbum. Men vi är stora fans till skräckhistorier och skräckfilmer, och ser och läser en hel del. Vi gillar en del av de asiatiska skräckfilmerna, men också mainstream, gamla som nya.

– Förutom det gillar vi att sätta oss ned och bara fantisera ihop grymma historier. Det måste vi liksom göra för vi behöver ju nya sånger och nya album.

Är ni fast i att skapa konceptalbum, eller kan nya göra enskilda texter låt för låt?

– Som det är just nu – nej, enskilda texter kommer vi aldrig att göra. Konceptgreppet är inte bara ett val vi gjort, utan det har också blivit vårt arbetssätt, och det vill vi inte släppa på.

Så hur fungerar det då när ni spelar live?

– Då spelar vi sånger från alla albumen för att hålla uppe energin. Vi strävar efter att göra våra shower väldigt teatraliska och blandar låtar genom hela setet: intron, hela låtar, mellanspel – allt för att hålla uppe tempot. Spela live är mer än att bara spela några låtar.

Om er musik – kombinationen av orkester och metal är otroligt bra i er tappning. Har ni någon utbildning inom klassisk komposition? Är ni självlärda?

– Det mesta är självlärt, men jag tog några lektioner och följde några kurser tidigare för att bättre sätta mig in i orkestrering. Genom att skapa musik ofta så märker vi att vi bara blir bättre och bättre på det.

– Dessutom, vid varje album sätter vi oss ned och planerar noga, eftersom både press och fans har gillat våra tidigare släpp väldigt mycket – det sätter liksom press på oss.

Med alla möjligheter med att lägga till symfoniska inslag till metal – hur ofta diskuterar ni minimalism (klassisk metalformation gitarr-bas-trummor) kontra fullt ös med alla instrument i ljudbilden?

– Sånt går av sig självt. Vi ser på ett album så här: Vi vill ha några låtar med stora orkesterarrangemang, och några låtar som är mer direkta, så som General Nightmare och Sir John.

– När du läser en bok eller ser en film vill du inte ha fem långa intron, du vill ha ett, sedan action, sedan lite tid för funderingar och så vidare. Vi försöker göra samma sak. Men alltså – vi sitter inte ned och pratar om det, det flyter fram av sig självt när vi skriver låtarna.

Finns det några exempel med ”full blast” och tvärtom?

– Fullt ös på orkesterarren hittar du i Bitte Tötet Mich när soldaten fångas av bonden. Även The Funerary Dirge of a Violinist har fullt ös på orkestern, och en ensam fiol spelad av virtuosen Nikos Mavridis.

– Mer minimalistiskt kör vi genom General Nightmare, den låten har en del ganska raka metalriff fast utan att tappa den episka atmosfären som de små påläggen av orkestern ger. Det är min personliga favorit ihop med Lingering in an Imprint Haunting.

Den där fiolen du syftar på kommer fram väldigt snyggt, just när ni sjunger om en fiol, ehhh, alltså…

– Jo, du har rätt. Just där kommer känslor och instrument perfekt tillsammans. Låten handlar om en violinist som måste strida, men som inte alls har någon lust till det. Hans inre strid blir en yttre strid och det förmedlas genom hela låten.

Finns det fler såna detaljer att upptäcka?

– I Sir John (som syftar på engelska ordet Surgeon [kirurg]) kan du höra en låg brassektion ihop med dödsmetalriff, eftersom låten handlar om blod och inälvor.

– I albumets outro kommer introt tillbaka men nu som en inspelning på en kassett, så att vi och berättaren upptäcker att han är fast han också, och kommer att återuppleva all skräck han precis har gått igenom igen och igen.

Så hur går det till när ni skriver en låt? I ett svep?

– Vanligtvis börjar jag med grundrytmen i orkesterdelarna, sedan skickar jag det till Seregor. Han lägger till gitarriff och melodier och till slut får vi en bra mix. Sedan tar Namtar över och lägger till trummor på sitt väldigt originella sätt. Vanligtvis skriver vi texterna samtidigt, och vi vet redan vad en sång ska handla om när vi sätter igång.

Om produktionen – brukar ni bråka er fram till beslut och kompromisser? Eller är ni överens?

– Vi har arbetat med Patrick Damiani från Tidal Wave Studio sedan vår fullängdsdebut Lammendam, och vårt samarbete har varit otroligt bra Patrick är en väldigt engagerad och professionell producent som vet exakt vad han vill. Självklart snackar vi en hel del om produktionen, men vi har blivit som ett bra team, och vet exakt hur vi ska ta oss an albumen.

Carach Angren. Det sitter som en smäck och väcker en hel del funderingar. Hur kom ni fram till namnet?

– Seregor spelade i ett annat band som hette Inger Indolia. När han slutade började vi spela ihop i ett band som hette Vaultage, men bestämde oss för att starta vårt eget band. Seregor berättade att han hade några bra bandnamn på lager, så som Carach Angren. Vi gillade det med en gång, det lät bra, så vi valde det. Det var först senare som jag fick reda på att det är namnet på en spöklik portgång till Tolkiens Mordor, och det passar ju också in i vårt koncept.

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: