Gästskribent: ”Scorpions trummis svor och viftade till oss att vi inte hörde hemma där”

Bara Metal har funnits i två år – på den tiden har Lulu chockat oss, Niles Dallas Toler-Wade klippt av sig håret, Big 4 spelat i Sverige och massa fantastisk musik sett dagens ljus. Bloggen kalasar genom att låta andra komma till tals. Inläggets gästskribent: Niclas från bloggen Metal Shrine. Han gör väldigt många intervjuer med de stora namnen, och berättar här om ett sånt där möte när man känner sig lika välkommen som malplacerad (plus lite bonusskvaller om Tommy Lee):

I detta gästinhopp tänkte jag berätta lite om ett av alla mina rock and rollmöten.

Sista gången jag besökte Sweden Rock var 2007. Jag och polaren drog dit och som vanligt bjöds det på svensk sol och hetta. Någon vecka tidigare hade ett massmail om Scorpions dykt upp. Det var det vanliga stuket om att medlemmarna fanns tillgängliga för intervju. Jag tog en chans och mailade tillbaka och fick oväntat svar från en snubbe på tyska Sony, som gladeligen sa att en intervju skulle kunna styras upp. Sagt och gjort, någon dag senare var det bekräftat att vi skulle sitta ner med Rudolf Schenker.

Väl på finaldagen när Scorpions skulle avsluta hela kalaset, begav vi oss mot backstageområdet och fick tillsammans med en del andra vilsna själar vänta på att slussas vidare in till ”the inner sanctum”. Jag minns att Ina från Rockklassiker också stod och väntade och att hon hade blivit tilldelad Klaus Meine.

Väl framme backstage fick vi snabbt veta att Rudolf var tvungen att få sin dagliga massage och vi skulle vänta. Vi slog oss ned bredvid ett stort matbord och snart kom resten av bandet dit för att äta. Plötsligt stod även Uli Jon Roth där i trätofflor och ett kramkalas utbröt. Vi kände oss något malplacerade där vi satt och tittade.

Gång på gång kom Sonytysken ut och förklarade att saker och ting drog ut på tiden. Det var inga problem för oss, vi snackade skit med en finsk kollega som bland annat berättade om en nyligen gjord intervju med basisten Marco Mendoza där denne halat fram koks mitt under intervjun och snortat en lina. Hur självklart som helst.

Motörhead spelade i bakgrunden och plötsligt dök en kvinna upp backstage. Kunde det vara…? Jo men visst var det Athena Lee, Tommy Lees syster. Hon var i följetåg med sin dåvarande man James Kottak, trummis i Scorpions. För övrigt den spattigaste människa jag träffat. Ett svagt minne av ett samtal med Ronnie Montrose flashar förbi. Något år tidigare spelade Montrose på festivalen och vi mötte Ronnie backstage för en pratstund. Där sprang även Kottak runt och gav ett något labilt intryck. Jag har för mig att vi båda två skrattade åt detta. Hur som haver,  jag och polaren släntrade över till henne och började snacka.

Athena visade sig vara en enastående trevlig varelse och hon började berätta roliga stories om bland annat Tommy och Pam. Tydligen hade brorsan hennes hyrt in någon form av medicinman som skulle ”cleans the house” eftersom så mycket dåligt hände där under tiden med miss Anderson. Huset i fråga var alltså det som skymtar förbi i deras lilla privatfilm. Medicinmannen hade gått från rum till rum och stänkt vatten eller fläktat med rökelse och nynnat någon form av sång. Bara i Hollywood kids.

Slutligen var då Rudolf färdigmasserad och vi steg in i den lilla provisoriska logen. Rudolf tog emot i läderbrallor och var barbröstad. Logen fullkomligen svävade av linimentångor och bredvid honom under intervjun satt hela tiden en ung tjej. Jag minns att jag undrade om detta var hans unga fru, älskarinna eller rentav dotter? Intervjun gick bra och vi steg ur logen för att direkt mötas av Sonytysken som menande frågade ”You´ve got what you need, right?”. Jo, visst hade vi det, men Athena hade bett oss att hänga kvar efter intervjun för mer snack. Vi sa att vi väntade på fru Kottak och ställde oss snällt lite åt sidan.

Efter en stund dök hon upp och skanderade rakt på sak att vi skulle hänga med upp på scen. Lite försiktigt försökte vi påvisa att det nog inte skulle gå då vi inte hade några pass. Detta var inga problem menade hon och drog iväg med oss. Väl uppe på scen stod vi precis bakom Rudolfs förstärkare och tittade på showen. Hur kul som helst. Athena servade oss med öl och kom sedan med idén att vi under hennes mans trumsolo skulle springa fram och sitta precis bakom honom.

Jag kände en viss tvekan över detta då vi egentligen inte hade ett skit att göra på scen till en början med. Nåväl, hon fattade min och polarens händer och drog med oss bakom förstärkarväggen till platsen precis bakom hennes man. Han viftade och svor och gjorde det ganska klart för oss att vi inte hörde hemma där. Jag knallade tillbaka fast åt andra hållet och höll där på att springa över en ytterst kort Klaus Meine, som skulle bakom scen för en paus i sitt lilla svarta tält. Hans blick var mycket frågande. Jag valde att stanna där och se resten av showen från sidan.

När allt var slut berättade Athena att hennes mans ilska berodde på att Mathias Jabs var förbannad på Uli Jon Roth som fick för mycket tid i spotlighten, och inte på oss. Det får man kanske tro vad man vill om. Bandet gick av scen och precis när de ska nerför trappan frågar Athena om vi vill hänga med till Köpenhamn där bandet bodde. Artigt tackade vi nej med förklaringen att vi skulle jobba, tillbaka till familjerna och att det helt enkelt inte passade. Scorpions hoppade in i två vans och försvann i den blekingska natten. Kvar stod två exalterade skåningar som nu hade något att berätta för kommande barnbarn.

Dock fick jag Athenas mailadress under kvällens gång och mailade henne någon vecka senare och bad om en intervju, vilket jag också fick. Häromdagen ringde jag upp henne igen för en andra intervju och pratade då om bland annat hennes kommande bok och album. Som sagt, en enastående charmant kvinna.

DU HITTAR METAL SHRINE-BLOGGEN HÄR. HAR DU EGNA ERFARENHETER AV UNDERLIGA MUSIKERMÖTEN – SKRIV EN KOMMENTAR!

Etiketter: , , ,

2 svar to “Gästskribent: ”Scorpions trummis svor och viftade till oss att vi inte hörde hemma där””

  1. Grimgoth Says:

    Fan vilken story, antar att han kan leva på den rätt länge!
    Underbart!

  2. Niclas Müller-Hansen Says:

    Det var ganska kul faktiskt. Minns att Athena stod och höll oss i händerna, rätt länge, i väntan på att springa bakom James Kottak. Lite som en mamma som håller hårt i sina barn. Kändes lite skumt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: