Gästskribent: ”Dags att återupptäcka osminkade Kiss” Del I

Bara Metal har funnits i två år – på den tiden har Lulu chockat oss, Gojira skjutit upp sin Sea Shepherd-platta 12 månader, Big 4 spelat i Sverige och massa fantastisk musik sett dagens ljus. Bloggen kalasar genom att låta andra komma till tals. Inläggets gästskribent: Seance, som ger oss en professionell (och humoristisk) guidad tur genom Kiss osminkade historia.

I dagens KISStorik hafsas KISS osminkade era oftast igenom snabbt.  Nu är det dags för dig att upptäcka eller återupptäcka denna i mångas ögon ganska bortglömda period.

KISS producerade fantastiska låtar under den osminkade eran. Många har missbedömt denna era genom att bara lyssna på hitsen från albumen som kom under den perioden och hitsen är inte alltid är helt representativa hur resten av materialet på albumen låter.

Efter Creatures of the Night (ett måste i alla skivsamlingar och ett utmärkt vapen när du krigar med dina grannars dåliga musiksmak, trummorna i I Love It Loud brer ut som om ett ogenomträngligt ljudtäcke över grannskapet) var det dags att återvända till studion. Trots Creatures of the Nights briljans hade albumet just då inte sålt så bra som önskat. Skulle KISS nu lägga sitt sista trumfkort? Sminka av sig och avslöja sina identiteter? (Ingen på den tiden visste vilka identiteter medlemmarna i KISS hade eller hur de såg ut utan smink).

Den 18 september 1983 på MTV var det dags för världen att för första gången se KISS-medlemmarna utan smink. Paul Stanley fann sig snabbt tillrätta i det nya osminkade KISS, likaså Eric Carr. Gene Simmons hade svårt att hitta rätt image och som han själv säger såg han ut som någonting han förmodligen själv skulle ha satt på, speciellt under Asylum-perioden. Det tog ända till Revenge innan Gene riktigt hittade hem imagemässigt men i gengäld gjorde han det med besked då han såg grymmast ut av alla. Att Vinnie Vincent inte passade in imagemässigt i det osminkade KISS blev alldeles uppenbart när man såg videona till Lick It Up och All Hell’s Breakin’ Loose. Han såg ut som en hen bredvid karlakarlarna Gene och Paul.

Lick It Up är något av en systerskiva till Creatures of the Night med samma producent och liknande ljudbild. ”Life’s such a treat and it’s time you taste it, There ain’t a reason on earth to waste it, It ain’t a crime to be good to yourself” mässade partytitelspåret.

Men albumet öppnar med hårda och snabba Exciter (en låt som gör att du lätt blir tung i högerfoten under bilkörning) som följs av tunga maniska Not For the Innocent – ”Hey Man, I am Cool, I am the breeze” pratsjunger Paul Stanley i början på All Hell’s Breakin’ Loose i den fantastiska halvballaden A Million To One sjunger en smäd Paul med en innerlig känsla. I avslutande tunga And On The 8th Day skrovlar en Gene i högform. Du kan också be cool and the breeze, bara lätta på lädret och inhandla remastrade Lick It Up för det facila priset 49kr.

Hen (Vinnie Vincent) fick något egobryt och avpolleterades och gitarrfantomen Mark St John rekryterades samt briljerade med sitt smakfulla gitarrspel på Animalize som öppnar stenhårt med I’ve had enough (Into the Fire) (låten som spelas när du kör ifrån polisen). Megahiten Heaven’s On Fire följer, Under the Gun drar upp tempot igen och i Thrills In the Night tar passionen över.

Tyvärr tvingades Mark St John lämna gruppen sedan han ådrog sig Reiters syndrom och mannen som föddes utan karisma – Bruce Kulick – rekryterades.  Klarar din psykiska hälsa av det fruktansvärt hiskligt fula Asylum-omslaget kan du hitta låtskatter som inledande King of the Mountain där Eric Carr får glänsa, i denna suveräna albumöppnare. Missa inte heller suggestiva Who Wants To Be Lonley och Tears Are Falling.

Seance blogg hittar du här.

FORTSÄTTNING HITTAR DU HÄR

Annonser

Etiketter: , , ,

7 svar to “Gästskribent: ”Dags att återupptäcka osminkade Kiss” Del I”

  1. grimgoth Says:

    Härligt att få se den första gästbloggaren och hans historia.

  2. spiffcat Says:

    Osminkade KISS var hur bra som helst! Och jag tycker att Genes stil under Animalize-tiden var helt okay!
    KISS gjorde så många bra låtar under den perioden, att de flesta andra band inte hinner göra så många under en livtid. Fits Like A Glove går inte av för hackor heller, på albumet Lick It Up. Och Crazy Nights är en lättsmält skiva för alla som kunde tänka sig lite glammigt keyboard …
    Men de hade otur med sina gitarrister … Vinnie är ju en opålitlig, egocentrisk och egofixerad snubbe, och Mark var skicklig men otursdrabbad.
    Låtarna var det alltså inget fel på – bara hårdrockseran i allmänhet,, som fick allvarliga identitetsproblem under de åren och gick alla möjliga och omöjliga vägar. KISS ägnade sig en del åt att klättra på olika musiklistor, vilket egentligen inte behövs – men skivbolagen tryckte på …
    Som tur är bytte de ju skivbolag och bestämde sig för en annan inriktning.
    KISS äger! ALLTID!

  3. Grodan Says:

    Trevligt inlägg!

    sv: haha, i alla fall om några år, när jag vidareutbildat mig 😉

  4. Liie Says:

    sv: Tusen tack! 🙂

  5. Vanadesse. Says:

    Tack ska du ha 🙂 Gött att höra med Ozzy! Ser fram emot det.

  6. Chanelle Says:

    Sv: Kunde inte sagt det bättre själv. Sjukt tråkigt att ett så bra band inte kan leverera längre! Vissa saker var verkligen bättre förr ändå 🙂

  7. Rickard Jakbo Says:

    Efter den här läsningen blir jag sugen på att plocka fram Lick it up-skivan igen. Det var en av mina första egeninköpta skivor, tror jag. Den andra efter Accepts Balls to the walls. Tack för tipset.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: