Dave Wyndorf: ”Jag vill inte ha en miljonär i bandet”

Skånskan har idag en intervju med Dave Wyndorf. Jag intervjuade honom själv för kanske sex år sedan, och den är fortfarande läsvärd. Bandet låg då på SPV, idag ligger de på Napalm Records [Österrike]. Med tanke på att en del av intervjun handlar om hans syn på skivindustrin är det en bra grej att veta – samarbetet med SPV har (också) nått vägs ände. Att Wyndrof själv startar eget skivbolag, som Skånskanintervjun nämner, är kul.

Dave Wyndorf svar nedan om hur låten Bummer kom till är förresten fnissig läsning, jag minns att jag skrattade gott när han berättade den. Överhuvudtaget var han en kille som var otroligt lättpratad. Here we go:

Vissa fans älskar honom. Andra fans förföljer honom. Vissa skivbolag dumpar honom, medan andra skivbolag tar emot honom med öppna armar. Bara metal har snackat med ”den mörka snubben” Dave Wyndorf och hört om Hollywood-försöket som rann ut i sanden.

– Jag är otroligt smickrad. Och så känner jag mig lite skyldig.

Dave Wyndorf, sångare och frontare i Monster Magnet, sitter i en taxi med mobiltelefonen tryckt mot örat. På väg mot Arlanda berättar han om Jeff, ett fan i USA. Jeff dök upp på en spelning i Los Angeles och drog upp sin t-shirt. Hela ryggen täcktes av en stor Monster Magnet-tatuering.

– Jag känner mig skyldig på så sätt att om jag släpper en ny platta så kanske killen med tatuering tycker att den suger. ”Fa-an, mitt favvoband! Jag satte deras symbol på ryggen och nu suger dom”.

– Men jag har bara haft problem med ett fan, en kvinna, en stalker. Det var hyfsat konstigt, säger Dave Wyndorf och låter fullkomligt allvarlig.

– Hon ville att vi skulle vara ihop för resten av våra liv och jag hade aldrig ens träffat henne. Hon började snacka om att ifall hon inte kunde leva med mig i det här livet så skulle hon leva med mig i nästa liv. Vilket uppenbarligen skulle dyka upp när som helst. Jag var tvungen att se mig över axeln vart jag än gick.

Sist han hörde från henne var för ett år sedan nu, men hon skulle lika gärna kunna dyka upp igen.

– Jag bara hoppas att det är över.

Monster Magnet släpper sitt nya album i februari [2004]. Plattan spelades in i Los Angeles och hette från början Radiation Day men döptes senare om till Monolithic Baby.

– Titeln syftar på att du, jag och alla andra är som små spädbarn i datoråldern. Men slutligen växer vi upp och då blir världen ett bättre ställe, när vi vågar ställa krav på marknaden att de ska ha alternativa varor och erbjuda alternativa livsstilar.

Albumet släpps på ett europeiskt skivbolag. En massa strul med att anpassa sig till sitt förra amerikanska bolags spelregler ledde bara till bekymmer. Till sist gick det inte längre.

– I samband med en övergångsdeal från vårt gamla bolag till ett annat strulade allting till sig. Plötsligt fick all vår gamla personal som hade jobbat med oss sparken.

Istället ersattes de av människor som levde efter mantrat sälj tre miljoner plattor och gör det nu, vilket förra skivan inte gjorde. Så förklarar i alla fall Dave Wyndorf det. Och han tycker inte att Monster Magnet backades upp med tillräckligt många livespelningar.

– De skadade oss mer än de hjälpte oss. Till sist sparkade jag managern och blev befriad från mitt kontrakt med Universal.

Det har hänt mer än så med Monster Magnet. Jon Kleiman och Joe Calandra har också fått smaka på Dave Wyndorfs fot. Ny basist är Jim Baligno och bakom trummorna sitter Robert Pantella från staden Red Bank i New Jersey, Dave Wyndorfs hemstad.

Varför frågade du inte Tommy Lee när du jobbade ihop med honom?

– Nej, Tommy Lee är Tommy Lee… han bor i Kalifornien. Hallå! Han är ju miljonär, jag vill inte ha en miljonär i bandet, jag vill ha en hungrig kille.

Historien bakom Wyndorf och Tommy Lee leder till Hollywood. Dave Wyndorf anlitade honom när han behövde en trummis för att spela in filmmusiken till mc-rullen Torque, regisserad av hip hop-regissören Joseph Kahn, samma kille som regisserade Monster Magnets go-go-dansande video till Space Lord.

Men när Dave berättar om projektet avslöjar han att hans musik inte ska vara med i filmen längre.

– Jag skrev musiken, spelade in den och satte in den i filmen. Ett år senare bestämde sig filmsnubbarna för att de skulle vara mer 2 fast 2 furious-stil över musiken, mer hip hop. Hollywoodkillar ändrar sig för jämnan. Så jag tog tillbaka musiken.

Så pass?! Jaha, det var ju inte så kul.

– Men det finns ett lyckligt slut för min del. Jag tog tillbaks musiken och fick dessutom betalt. Så nu äger jag rättigheterna. Och förresten, filmen suger.

Men är du fortfarande polare med regissören Joseph Kahn?

– Javisst. Han är kool. Det var han som bad mig göra soundtracket, och när allting kommer omkring så var det inte han som lyfte ut musiken utan jag.

En av de bästa låtarna från Monster Magnets repertoar är Bummer, med textraden Some people go to bed with Lucifer, then they cry when they don’t greet the day with God. Sången kom till under en turné när Dave Wyndorf träffade många kvinnor av dubbla naturer.

– Många kvinnor, liksom många män för den delen, vill ha the bad guy, säger han och härmar dem:

– ”I want a baaad baby, I want a bad ass guy, I want a bad guy, bad guy”.

– Så jag var den mörka snubben. Men dagen därpå grät de för att de kände sig dåliga, eller så var de förbannade för att de inte vaknade upp med en frälsare.

Han känner sig delvis halvkass över att ha spelat med i spelet med fulla fans som ångrade sig morgonen därpå. Samtidigt var det fascinerande och förvånande för honom att upptäcka att så många ville ha det på det viset.

– Och du kan inte få allt här i livet, du kan inte få the bad guy och frälsaren i samma paket. Det var definitivt uppenbart att vad de ville ha var något de inte kunde få.

Du ligger på ett tyskt bolag nu istället för ett amerikanskt. Håller USA på att förlora sina rockmusiker?

– Helt klart. Inget snack om saken. Skivindustrin i USA handlar bara om platinaskivor, diamantskivor och uppåt, typ tre miljoner sålda album som jag sa tidigare. Och rockskivor säljer inte i tre miljoner exemplar. Det är precis vad som händer nu. Musikerna går till de som vill ha dem istället för att slå in låtarna i skallen på en generation amerikanska ungar som ändå inte vet vad det ska gilla.

Etiketter: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: