Metals mes

Anledningen till att hon dyker upp så ofta sedan dess är för att det är en ruggigt bra skräckhistoria. Historikern Dick Harrisson skriver så här i sin blogg på SvD: ”…genom att tömma unga kvinnor på blod, som hon därefter badade i, hoppades grevinnan förbli fager. Hon skall ha låtit tillverka en taggförsedd bur som hissades upp i taket, varefter hon ställde sig under den och lät det färska blodet rinna längs huden.”

Men är det sant? Nej, säger Dick Harrisson. Hon är en verklig person i historien som av okänd anledning har blandats ihop med vampyrhistorier.

Hon badade alltså inte i blod. Men i alla metalfans ögon gör hon det, eftersom viktiga musiker som Venom och sedan Qurthon satte ribban. Elizabeth Bathory, vampyrversionen, har blivit vår viktigaste och aldrig-ifrågsatta musa.

Så jag gjorde en nördig tidslinje för att hylla den här kvinna som alltid är en säker inspiration (världens mest godkända nödlösning om du inte kommer på något eget att skriva om) till en metallåt. Bara stora händelser är markerade, den som tittar i Metal Archive efter låtar om Elizabeth Bathory kan hålla på och rita tidslinje i evighet. Hallå liksom, jag har ett jobb att sköta bredvid bloggen.

1982: Venom ger ut Black Metal med Countess Bathory

1984: Quorthon har döpt sitt band efter Bathory, och ger ut sitt första album (självbetitlat)

1988: Tormentor med Attila Csihar ger ut Anno Domini med låten Elizabeth Bathory

1998: Cradle of Filth ger ut temaalbumet Cruelty and the Beast. Elizabeth hamnar på omslaget. Hon är skitsnygg och tittar med sugande blick och insugna Poison-kinder mot betraktaren. Från vampyr till sexsymbol. ”Hon måste ju ha badat naken” funderade Dani Filth, och tanken kittlade honom säkerligen i de brittiska kronjuvelerna.

2002: God Dethroned släpper albumet Ravenous med Villa Vampira

2003: Eviles låt Bathe in Blood

2007: Electric Wizards låt Torquemada ’71

2009: Immolith släpper EPn Hymns to the Countess och sätter återigen Elizabeth Bathory på omslaget. Nakna bröst och sugande blick, men inte lika sexigt och fotomodelligt som Cradle of Filth hade gjort tio år tidigare. Samma år hänger Slayer på trenden och ger ut låten Beauty Through Order på albumet World Painted Blood.

2010. Ghosts debutalbum innehåller låten Elizabeth

Men när jag såg bilder på Tom Cruise spela den här rockhjälten (i kommande hair metal-filmen Rock of Ages) la jag genast märke till attiraljerna – bandana och solbrillor. Solglasögonen är så klart hämtade från Axl Rose (eller Jay Jay French), det finns åtskilliga bilder på honom och den typen av pilotbrillor. Men den där bandanan? Eller rättare sagt, mönstret på bandanan – jag kände igen det:

Hård research a la Uppdrag Granskning ledde fram till att jag till sist hittade vad jag sökte: Bret Michaels.

Fast det var kanske inte så svårt att räkna ut. Han är trots allt hair metal-guru, mannen som gett bandana ett ansikte när han till och med gick runt på sjukhuset, inlagd för någon åkomma, med samma sorts huvudbonad.

Copyright Stacee-bild: Warner Bros

Så vilken svensk

Självklart skickade jag iväg ett mail till bandet och bad om att få reda på allt som hade med deras bandnamn att göra. Nicholas Thornbury [sång, gitarr] i Vattnet Viskar tog sig tid att svara.

– Bakom bandnamnet finns lite olika delar. Vi ville ha något som lät jordigt, något som hade med naturen att göra. Jag hade en idé om låttexter som involverade drunkning – den självbetitlade låten på vår demo – så vi tänkte något med vatten.

– Att vi har det på svenska är lite av en hyllning till så många av de band som inspirerar oss. Trots att vi definitivt har ett eget musikaliskt grepp är den här musiken rotad i Skandinavien, något som vi vill tillstå. Så vi körde lite med Google Translator fram och tillbaka och en svensk-engelsk ordbok tills vi kom fram till något som vi tyckte lät bra rent ljudmässigt.

Deras musik hittar ni här, på deras bandcamp-sida. Och ni kan gilla bandet här.

I’m always looking

So I did. And Nicholas Thornbury [vocals, guitar] answered my question.

– So the band name has a couple of things behind it. We wanted something kind of earthy sounding, something to do with nature. I had an idea for song lyrics that involved drowning (the self-titled song on our demo), so we were thinking something with water.

– Having it in Swedish is kind of an homage to so many of the bands that inspire us. Although we definitely have our own take musically, this music is rooted in Scandinavia, which we like to acknowledge. So we just messed around with google translator and a Swedish-English dictionary until we came up with something we liked the sound of.

More about the band here.

I originalserien (på engelska) hade bandet inget namn, men Stefan valde att ge det ett: Kräftpest.

Jag undrar om du kan förklara varför du valde just Kräftpest (det finns ju ett band som heter Anthrax, så varför inte!)?

– Precis hur jag resonerade minns jag inte, men jag minns att jag hade rätt stora problem med att hitta ett lämpligt namn och fick fundera ganska länge. Hårdrock ligger rätt så fjärran från mina personliga intresseområden så det var inte mycket som direkt föll naturligt in i skallen som råmaterial att jobba med, säger Stefan Diös.

– Namnet får ju inte vara alltför mesigt (man ser ju att det är hårda grabbar med dödskallar och allt), men det får inte heller alltför tydligt anspela på dödens eller mörksens makter eller annat som är opassande för en familjetidning.

– Anthrax vet jag nog inte mycket om, men jag gissar att jag kan ha hört talas om en grupp som heter Kraftwerk. Om det är rätt genre vet jag inte alls, men namnet låter lite småhårt och det var alltid något att börja tugga på, i brist på andra idéer. När jag då vred på stavelserna kan jag ha kommit till den möjliga förleden ”Kräft-”, och så kan jag ha tagit fram SAOL och börjat bläddra där efter uppslag, och i så fall blev jag nog rätt så nöjd när jag hittade ordet Kräftpest. Det låter lagom snärtigt och också lite lagom osmakligt utan att för den skull vara anstötligt, tvärtom på gränsen till småkul på precis det sätt som jag tycker passar för Ankeborg. Och så är det ju ett ord som finns på riktigt – det är inte nödvändigt för ett bra namn, men det är ibland en bonus.

– Och om riktiga rockband också tar namn efter förskräckliga sjukdomar visar det väl bara att tanken inte är unik!

MER METAL: Expressen om Scott Ian.

Copyright bild: Egmont Kärnan AB

Hans mamma, under alias EstherJussila, kommentarer nu många av de videor som finns på Youtube:

”David körde hem för att fira jul. Jag fick ett meddelande: ‘Mom, I am on my way way home…’ Några timmar senare knackade en polis på vår dörr och berättade att min son hade dött i en olycka på motorvägen nära Barrie. David och hans bröder och två systrar planerade att hoppa fallskärm på nyårsdagen. Det tynger mig att berätta att bara tre av mina fyra barn fick hoppa fallskärm.” [Hämtat från Earaches Youtube-kanal]

Ett annat inlägg postades för fyra dagar sedan, till den fantastiska I was Buried in Mount Pleasant Cemetery:

”Idag träffade jag och Davids bror polismannen som först anlände till olycksplatsen. Vi körde till Barrie Ontario för att ta hem Davids personliga saker. Efter olyckan behandlades David med största respekt och värdighet. Hans personliga saker var väl förvarade, som ovärderliga saker… vilket de ju är till mig, hans Mamma. Poliserna visade medlidande och erbjöd stöd till mig, Michael, och till Davids systrar Laura och Marie. Dessa polismän sa att de önskade att de hade känt David. Jag saknar min son.” [Hämtat från Earaches Youtube-kanal]

Det här är bara två av hennes inlägg, det finns många fler kommentarer för er som letar.

För er som vill säga några tröstande ord, eller läsa vad andra skriver, finns en facebooksida till Davids minne, skapad av Earache Records och Joel Violette, gitarrist i bandet.

Ytterligare en sorglig död. Ytterligare en ung människa som dog för sorgligt tidigt. Ytterligare en grav som kommer att få vallfärdande fans att hänga sorgligt vid en gravsten.

Woods of Ypres – döpta efter skogarna i Belgien där många krig har samlat ännu fler dödsoffer – är eller var ett mycket bra band, så om ni inte har upptäckt dem, lyssna på fantastiska Everything I Touch Turns to Gold…then to Coal.

Bara Metal var i Köpenhamn, och kom hem med recension på Mastodon och Red Fang.

Nirvanasnubben, han som fick sin bas i pannan under en MTV-spelning, la sig i debatten som följde efter Duff McKagans krönika.

På teknikfronten förklarade Sweden Rock varför kameror är okej, och Gojira varför bara en hårddisk inte är okej.

I februari släpper Picture nytt album, det hyllade bloggen genom att lyfta fram deras klassiker Eternal Dark.

Veckans mest lästa inlägg var dock från december – den osynliga apelsinen. Se nu till att ha en röjarhelg i metals tecken, och har ni möjligheten – hjälp Anaal Nathrakh turnera i USA.

Det mest intressanta är att Nirvanas Krist Novoselic plötsligt ger sig in i debatten i kommentarstråden:

”Lyssna på de eldfängda kommentarerna i den här tråden – alla typiska anonyma hetsare. Internet är fyllt av sådana fegisar. Duff tar ställning för folk i musikindustrin, och ni flejmar honom och vågar inte ens sätta ut era namn! Töntar!!!!!!

Nu ska ni få er en lektion ni okunniga eldfängda – att delta i Demokrati kräver mod. Gå till en öppen debatt i ditt kommunfullmäktige, stå framför dina grannar och säg ord som verkligen betyder något. Då lär du märka hur långt ditt flejmande tar dig.”

Den här länken tar er till Seattle Weekly, bara ett klick bort till underhållning och undervisning om SOPA på en och samma gång.

Vill du ha mer undervisning? Läs vad .SE säger om SOPA.

Vill du ha mer underhållning? Läs Fredrik Strages krönika i DN om SOPA och Kopimismen.

Jag rensade

Herrejösses! Jag hade helt glömt av dem. Jag googlade snabbt på namnet och fick reda på att de var från Holland. Picture, slog det mig, är nog metalvärldens sämsta bandnamn, en iakttagelse som jag fick medhåll om på tåget hem från Mastodon i måndags. De kompenserar dock det namnet med ett svärd genom hela ordet, och eftersom loggan är så snygg (den dök upp för första gången på Eternal Dark, deras fjärde album) så får man förlåta valet av namn.

Så häromdagen läste jag nyheten på Blabbermouth om att bandet ska släppa nytt album i februari. Kan det vara annat än ett tecken? Jag och Picture behöver varandra just nu.

Eternal Dark är en fantastisk platta, med tio låtar som skiftar mellan betyg 4 och betyg 5 allihop. Okej, jag kanske överdriver i ren salighet, men ändå: Pictures album Eternal Dark var en bortglömd diamant, som jag nu hittat igen.

Metalman och -kvinna av ordning vet att låten Eternal Dark har spelats in av Hammerfall, vilket ger göteborgarna stora pluspoäng. Jag lägger upp den låten och Power of Evil som smakprov.