Muskelrock söker stark arbetskraft. Jag vidarebefordrar:
”Någon skön typ som är sugen på att jobba som toalettstädare tor-lör nästa vecka. Våra nyrenoverade toaletter blänker som guld och vi vill att de ska blänka helgen lång under Muskelrock. Pengar, kärlek och obegränsade mängder Champis ingår i jobbet. Hör av dig om det är ditt drömjobb!
Är det någon som har tråkigt i veckan så är arbetslägret igång från morgon till kväll, så ta med dina finaste hängslebyxor och kom ut till Tyrolen och slå ner en stolpe eller måla en skylt om du har tid!”
Maj är möjligheternas månad här på Bara Metal. Nyligen tävlade bloggen ut tre ex av filmen Mammas Pojkar.
Nu blir det bok istället. En bok som riktar sig till föräldrar. Perfekt att ge bort till egna barn, kompisars barn, syskonbarn eller vuxna som har barnasinnet kvar – Jack och Tidvävaren, skriven av Therés Stephansdotter Björk, där Joacim Cans och Klara Force dyker upp som hårda karaktärer (boken utspelar sig i ett låtsasuniversum där Melodifestivalen inte existerar).
Allt ni behöver göra är tala om för Bara Metals läsare vilket hårdrocksband ni rekommenderar små barn att börja lyssna på. Det där bandet som är ingångsporten till yngre droger. The PlaybacksPoodles? Kiss? Det spelar ingen roll om någon har skrivit samma svar, vi kan se på det som en tävling/gallup.
Kör hårt. Tävlingen sponsras av bokförlaget Kalla Kulor. Deadline är 6 juni. Endast tävlande i Sverige med svensk postadress kan delta, så bor du på en rymdstation vid namn MIR och tror att Bara Metal pröjsar porto ända dit – forget it. Har du otur i spel? Köp boken här.
Vad gör Candlelight Records när deras statusrad blir censurerat av Facebook? Skriver om det, så klart.
Censur på Facebook är det nya svarta. Med en sån moraltant som det amerikanska bolaget måste marknadsavdelningarna på tuffa metalskivbolag gnida sina händer. För vad tror ni Siewert Öholm bidrog till? WASP, förlåt, Vasp, fick fantastisk uppmärksamhet som de lever på än idag.
Så vad har nu hänt? Jo, det trevliga bandet med det ometaliska namnet King Parrot, en korsning av Skitarg och Cattle Decapitation, fick sin video halvt censurerad – Facebook lät inte Candlelight promota videon. Förmodligen för att den innehöll ordet ”shit” i titeln? Eller för att videon är lite störd?
Det fick mig så klart att lyssna på King Parrot, i flödet av all ny metal som kommer dagligen. Och här på Bara Metal kan ni själva lyssna, för vem vill inte höra det som censurerats?!
Albumet släpptes lokalt i Australien under 2012, om en vecka släpps det i övriga världen.
Ni vet hur det är. Nån tycker att man ”borde göra något”, någon hänger på, en tredje kommer med input och vips har man gjort något man tycker man borde göra.
Ungefär så gick det kanske till när Så Jävla Metal-regissören Yasin Hillborg drog ihop In Praise of Jeff, som sammanfattas så här:
Den 23 maj kommer det att hållas en minnesstund för Jeff Hanneman i hans hemstad Los Angeles, liksom på alla platser där det finns Slayerfans. Vi tänker inte vara sämre och vill också hylla minnet av Jeff Hanneman tillsammans med alla Slayer fans som får plats i Olssons källare (Folkungagatan 84).
Dit går ni alltså för att lyssna på Slayer, om ni befinner er i Stockholm då. Arrangörerna vill sprida ordet, och ni kan läsa mer om det på deras facebooksida. Lyssna nu på den låt som länge var min favorit:
Amerikanska thrashmetalbandet Havok, ej att förväxla med andra Havok, släpper nytt album i slutet av juni, men redan nästa vecka kan ni höra låten Give Me Liberty… Or Give Me Death från kommande albumet.
Albumet heterUnnatural Selection och ges ut på Candlelight Records. Omslaget är skapat av Polens Rafal Wechterowicz, som också gjort jobb för visuellt krävande Mastodon.
För er som undrar om detta är något att ha, så här låter Havoks senaste släpp, från förra årets EP.
Så alltså, när Josefine Sundström lyckades döpa om System of a Down till System of a Dawn under Eurovision i torsdags, så kunde man ju tänka sig att det bara berodde på okunskap från ett företag som lever på skattepengar och låga frilansarvoden.
Men det visade sig att bandet heter System of a Dawn, det är vi andra som har fel, inklusive bandet självt. En enkel sökning på Google ger 77 000 träffar. Här är några exempel:
• Expressen: ”Några av banden som besöker Göteborg den 17-18 juni är System of a Dawn, Volbeat, Avenged Sevenfold och At the Gates.”
• S-bloggar: ”Det är han från System of a dawn, säger jag. Sonen: Som sitter…”
• Annan blogg: ”Jaha, här sitter man och försöker plugga så drar Camka på värsta System of a Dawn!”
• Alltomtv: ”System of a dawn har gjort det igen!”
• blogg.aftonbladet.se: ”Helt plötsligt har jag ramlat ner i ett metal träsk. Celtic Frost, Raven, System of a Dawn, Nightwish och Within´ Temptation, vad är jag på väg mot?”
men nu är tävlingen avgjord. Följande vinnare får ett exemplar av filmen Mammas Pojkar i brevlådan kommande dagar: SpaderEss, Niklas och Peter Anderberg.
Och följande vinnare får filmmusik: Rebban.
Grattis alla fyra. Nedan följer en av vinnarfilmerna, Airheads från 1994:
Så du tycker att du har allt inom metal – demokassetter från Von, alla nummer av Slayer Mag och Motörheads No Remorse i läderomslag. Du följer dessutom Bara Metal på Facebook. Men din samling är inte komplett utan dvd:n Mammas Pojkar, regisserad av Ulf Malmros.
Nu råder Bara Metal bot på det ihop med Bob Film. Bloggen tävlar ut tre exemplar av filmen, och ett fjärdepris i form av en cd-singel med bandet Ludor – med musik från filmen.
Ni kan handlingen: Metalbröderna Thor och Oden vägrar att klippa sig och flytta hemifrån. De lever bara för metal, bara metal, men när Jenny dyker upp ritas spelkartan om, och båda försöker, bakom ryggen på varandra, vinna hennes hjärta. Ungefär som texten till en Poison-låt.
För att vinna vill jag och läsarna ha ett tips: Skriv i kommentarsfältet nedan någon film – Mammas Pojkar borträknad – som en metalskalle bör ha sett. Gärna med en motivering. Det kan vara vad som helst.
Bara Metal firar tusen inlägg som bara Bara Metal kan fira det på. Med fokus på metal och låtar med ”1000″ i titeln.
House of 1000 voices, femte spåret på Candlemass album Death Magic Doom (2009), är kanske albumets bästa. SvD beskriver låten så här: ”Ett Saint Vitus-riff … i en stram inramning, men med en organisk puls.” Ganska träffande.
Leif Edling berättar här för Bara Metal vad låten handlar om och vad som gör den unik:
Låten House of 1000 voices – vad syftar texten på?
– Den handlar om ett barnhem i Jersey. Det var en stor skandal för några år sedan, man hade helt enkelt mördat flera barn på det där barnhemmet, gärvt ned dem, och så hittade man skelettdelar långt senare.
Vad kan du berätta om riffen – flöt allt på när låten skrevs eller är det olika bitar som fogats samman allt eftersom?
– Åh, jag minns inte. Det är så länge sedan. Men vad jag kan berätta är att det är en lite speciell låt för det är en rak låt med bara heltoner. Vanligtvis när jag skriver en Candlemass-låt så faller jag in i att skriva riff fulla av halvtoner. Men här gjorde jag tvärtom.
Så det är inte en typisk Candlemass-låt?
– Inte alls. Tony Iommi var en mästare på det där, att skriva låtar med heltoner och ändå får det att låta så där tungt som Black Sabbath ska låta, det är inte helt lätt att hålla sig till konceptet. Men här gjorde jag det.
Muskelrock söker stark arbetskraft. Jag vidarebefordrar:
Candlemass – House of 1000 voices: Bara Metal firar tusen inlägg
7 maj, 2013House of 1000 voices, femte spåret på Candlemass album Death Magic Doom (2009), är kanske albumets bästa. SvD beskriver låten så här: ”Ett Saint Vitus-riff … i en stram inramning, men med en organisk puls.” Ganska träffande.
Leif Edling berättar här för Bara Metal vad låten handlar om och vad som gör den unik:
Låten House of 1000 voices – vad syftar texten på?
– Den handlar om ett barnhem i Jersey. Det var en stor skandal för några år sedan, man hade helt enkelt mördat flera barn på det där barnhemmet, gärvt ned dem, och så hittade man skelettdelar långt senare.
Vad kan du berätta om riffen – flöt allt på när låten skrevs eller är det olika bitar som fogats samman allt eftersom?
– Åh, jag minns inte. Det är så länge sedan. Men vad jag kan berätta är att det är en lite speciell låt för det är en rak låt med bara heltoner. Vanligtvis när jag skriver en Candlemass-låt så faller jag in i att skriva riff fulla av halvtoner. Men här gjorde jag tvärtom.
Så det är inte en typisk Candlemass-låt?
– Inte alls. Tony Iommi var en mästare på det där, att skriva låtar med heltoner och ändå får det att låta så där tungt som Black Sabbath ska låta, det är inte helt lätt att hålla sig till konceptet. Men här gjorde jag det.
Taggar:Candlemass, House of 1000 voices
Publicerat i Metal, Track comment | 1 Kommentar »